1 år sen....
På lördag är det 1 år sen pappa dog i skelettcancer…
Har varit en skitjobbig vecka och är fortfarande det…man lever om förra årets sista vecka med pappa på hospice..man vill minnas allt o varje minsta detalj men det går inte och ont gör det men det måste väl ut..
På ett sätt känns det jätte länge sen han dog ifrån oss men samtidgt känns det inte det utan bara overkligt och man kan ej fatta det riktigt ännu..känns så skrämmande att ngn man haft så nära aldrig kommer tillbaka…
Hatar cancern o hatar att den tog min pappa hatar att den ej tog ngn av mina äldre släktingar istället…ego men vad fasen det är så orättvist att döden ej kan ta den som står på tur åldersmässigt i en släkt…
Varför min pappa som inte äns fick ett år som pensionär utan blev sjuk efter 9 månader… han som hade så mga planer o så mkt han skulle göra innan mamma med skulle gå i pension…istället sitter mamma där med ett jätte stort hus med stor trädgård som hon lider att den förfaller…vi syskon har ju fullt upp med våra egna hus o trädgårdar så det är ej lätt att räcka till där.. men hon måste få försäka själv o sen kanske välja att flytta till något mindre..
det värsta av allt är nog att mamma var sjuk innan pappa men blev frisk igen samtidigt som pappa blev sjuk.. när han gick bort blev hon dålig igen o har nu fruktansvärt ont i sin höft o har svårt att röra sig o läkarna hittar inget o tar henne ej på allvar…hon bara ska vänta o vänta på svarer o träffar som ger nada..
HOPPAS hon snart kan bli kry så hon iallafall slipper allt med smärta tabletter o dyl allra helst nu efter pappas sjukdom o hon skötte honom dag o natt konstant i 3 veckor..lämnade knappt hans sida alls…vi fick tvinga henne till att ta ngr timmars paus o då var vi hos honom…
oj så långt det blev men behövde väl skriva av mig…
På lördag ska vi ses syskon med familjer o mamma på kyrkogården för att gemensamt tända ljus o därefter äta gott ihop för att sen fikahemma hos mamma…Skönt man har varandra iallafall..
![[mia-38]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Hej.
Tack för din berättelse….
Förstår precis hur du känner.
Man tycker det är så himla orättvist att just ens pappa skulle få cancer och dö.
Man undrar varför?
Min pappa gick bort i maj men tiden har gått så fort efter det. Det är som om man är i ett töcken och allt annat runt omkring en är som en dimma. Man varken ser eller hör….
Jag hoppas att din mamma får hjälp med det hon behöver och att läkarna kommer fram till vad det är.
Kram till dej.
tack mia!
Visst är det hemst att man inte får dö i åldersordning många gånger. Det känns så orättvist men sådant är livet.
Årsdagar är alltid jobbigt. All Sorg kommer upp till ytan igen.
Hoppas också att din mamma ska få mindre värk.
Ibland kan ju psyket påverka värken också. Mår man dåligt i själen så påverkar det kroppen. Kanske därför de inget hittar?
Kramar till dig och din mamma.
/Maria
Kramar om!
Mvh Lena
Sajtvärd på Cancer iFokus
fel av mig lite…de hittar att hon har artros o i att hon är utsliten i höftkulan? men hon har så grymt ont o så mkt var inte den utsliten så det verkar konstigt…
har dock m funderat på det där m psyket…kanske är det så att hon har den smärta hon har i höften pga att hon ej riktigt låter sig sörja utan kör på i 200? men sen vet ju inte jag hur mkt hon sörjer när hon är själv…
Jag gråter o sörjer som mest ensam då barnen tycker det är jobbigt..
Kan vara så Ausa…att hon får värre värk då hon inte tillåter sej att släppa fram sorgen ordentligt.
Kan vara så med att under tiden som din pappa och hennes man vart sjuk…så var det så mycket runt omkring det.
Nu när hon börjar slappna av så blir värken värre.
Kan bara gå till min mamma där det är så. Hon har fått värre värk av sin reumatism nu när hon bara har sej själv att tänka på…och kroppen börjar slappna av efter all spänning och oro.
mmm ska se om jag prata med henne om det o försöka få henne att gå till ngn hon kan prata med…
tack allihop!
Kramen till dej och din mamma.
Jag har för mig att Sorg försämrar immunförsvaret, så man kan få reumatisk värk och astma och förkylningar och allt möjligt immunrelaterat. Kanske är det så för din mamma?
Stor kram till dig och din mamma.
Mvh Lena
Sajtvärd på Cancer iFokus
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Skickar ett helt fång med kramar till dig och din mor .
Tack så jätte mkt allihop!
Starta ny diskussion