Jag är tillbaka!
2011-10-25 16:02kerstinjo
Det har varit ett jävligt (sorry) år. Min cancer och fram för allt min högdosering av cytostatika slog ut mig totalt. Två biverkningar fick jag. Trött, trött! Antingen sov jag eller satt i fotöljen i sex månader. Samtidigt fick jag en biverkning som jag inte hade en aning om. "Demens", visserligen i bara sex månader.
Men jag glömde allt och lite därtill. Kunde inte läsa en bok, inte se på TV eller föra ett längre samtal - för jag glömde allt. Vi kunde visserligen skratta åt det ibland, när det blev allt för tokigt.
Sedan har det varit jobbigt med att inte kunna träffa barnbarnen så mycket, jag har varit otroligt infektionskänslig och med fyra barnbarn där alltid någon var/är snorig, hade ett besök av dem betytt en snabb resa till sjukhuset.
Slog i fingret i våras och fick direkt en infektion i kroppen och hög feber. En liten förklaring till att min imunförsvar var nere på noll.
Sedan kom Staffans mycket hastiga död. Jag tog inte in det då, men det kom senare. Tomt, så tomt.
Ni som har följt mig lite, vet att jag mitt i denna Sorg och röra bytte till en mindre lägenhet. Nä, jag bytte men mina töser skötte jobbet.
Det sista beslutet jag har tagit, fastän det har gjort ont i mig, är att omplacera min goding Amos. Han hade inget värdigt liv hos mig det sista, för jag orkade inte något.
Men han har fått ett toppenhem hos syrran Bellas mattes son och sambo. Det älskar Amos och har varit rädda för att jag ville ha tillbaka honom, för de har haft honom på fodervärdsavtal och var jätteoroliga för att jag ville ha tillbaka honom när jag blev lite piggare.
Men han har blivit en mycket älskad hund och de kan ge honom den stimulans och aktivitet, som jag fortfarande inte orkar. Så idag har jag skickat över ägarbytespapper till dem och ett gosedjur till Amos.
Ja, det har varit ett tufft år, men jag fixar det!
Måste bara få visa ett kort på Marodören Amos, min gosekille.
Jag beundrar dig något enormt. Att du överhuvudtaget har klarat detta året är strongt. Du har gått igenom så otroligt mycket och ändå orkar du skriva här.
Skönt att höra ifrån dig.
/Maria
#1 Jag har saknat er, men har inte orkat slå på datorn ens.
Men jag får ändå vara realistisk, cancern är borta, förhoppningsvis för alltid.
Staffan är borta, det kan jag inget göra åt, men jag kan vårda våra fina minnen och samtidigt vara tacksam över att hans död gick så oerhört snabbt.
Amos har jag gett möjligheten att få ett jättebra liv. Ett liv som en mycket vacker labbe ska ha, ett liv med fart och fläkt och mycket kärlek.
Jag då? Jo, jag försöker bygga upp ett nytt liv, ett liv utan make, hund och cancer.
Ja, så ser mitt liv ut nu och jag måste göra det bästa av det. Jag finns, jag är kvar, jag lever.
Då måste jag försöka att få ett bra liv och jag jobbar på det.
Det känns jättebra att höra av dig igen Kerstin! Du har verkligen haft ett tufft år… Den där sirapshjärnan är inte att leka med, min sitter fortfarande i, men det ska väl bli ändring på det med så småningom. Ta den tid du behöver, jag håller tummarna för att vi ser dig oftare här så småningom!! <3
Jag saknar min vovve också, men jag tänker som du- hon har det bättre där hon är och dessutom har både du och jag turen att ha kunnat omplacera till någon i familjen. Vi kan ju träffa våra små ofta och vi vet att vi får uppdateringar. De kommer inte att försvinna från oss!
Massa kramar!
Mvh, Agilis
Skickar styrkekramar till dig och hemskt du gått igenom. Sorligt när man måste ge bort sina djur , men du kanske kan få träffa din hund emellanåt.
Kram Jile
![[Doglovers]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jösses Kerstin, vilken fighter du är
Du förlorade din Staffan och Amos, men fick en urstyrka som är få förunnat, måste jag säga. Din Staffan finns nog vid din sidan för alltid. Och Amos kan du nog träffa då och då och du slipper det dåliga samvetet som kan gnaga.
Jag önskar dej all lycka i framtiden
Många varma kramar från mej
Åh Kerstinjo, jag blir så glad över att få ett livstecken här på forumet!! Du verkar vara en mycket stark kvinna och med ett riktigt tvättäkta tigerhjärta. Vilket år du har tagit dig igenom och ändå lyser humorn och glimten i ögat fram hela tiden. Jag måstes nog säga att jag beundrar dig oerhört och jag hoppas på all lycka för dig trots att du både förlorat din älskade och älskade vovve. Många många kramar från mig 
Välkommen igen Kerstin.
Du har en styrka av inte dess like…och jag beundrar dej.
Kramen till dej.
Starta ny diskussion