Förändringar
Upplever ni några förändringar "efter" er sjukdom?
Själv har jag upptäckt en del småsaker. Jag har blivit enormt rädd för att ramla. Nästan lite fobisk. Jag går med krycka utomhus men klara mig ganska bra inne. Jag är väldigt yr om jag rör huudet snabbt eller om någon bil kör förbi eller det är mycket som rör sig och låter.
Jag har ju mitt ärr i nacken/bakhuvudet och de har gröpt ur en massa brosk som inte går att sätta tillbaka som en vanlig benplatta därför har jag en slags större "fontanell" i bakhuvudet. det känns som ett hålrum och det kommer med tiden att växa igen med brosk säger man men det känns så äckligt…
Därför är jag så rädd att ramla.
Jag har fått en enorm aptit på sötsaker. Jag som tidigare aldrig gillat choklad eller godis. Kanske hjärnan behöver kolydrater???
Blödig har jag alltid varit men nu slår det alla rekord men läkaren säger att det är helt normalt och en vanlig effekt. Precis som vissa strokedrabbade kan bli mer blödiga och gråta för ingenting.
Hur är det med er andra?
/Maria
Det låter lite läskigt med fontanellen. Jag skulle nog ha cykelhjälm på mig på promenaderna… Hur lång tid kommer det att ta innan brosket växt ihop?
För egen del så har jag nog blivit mer rädd om mig. Tänker betydligt mer på vad jag stoppar i mig och hur jag rör på mig och sådana saker. Jag menar, har man nu legat landstinget till last och låtit dem rädda livet på en så är man väl skyldig att se till att de inte gjorde jobbet förgäves?
Och så har jag tuffat till mig. Jag vet inte om det är för att jag ätit tamoxifen och inte har så höga halter östrogen längre, eller om det är för att jag fick några sittningar med döden, men jag är inte en sån dörrmatta som jag faktiskt varit förut.
Jag vågar också mer! Tar kontakt med människor på ett annat sätt, hoppar på andra tåg än förut, ser möjligheter på ett annat sätt.
Just idag kommer jag inte på några negativa förändringar, men fråga mig imorgon igen så kommer jag säkert på sådana också.
Jo förresten, en sak. Jag var vegetarian innan, och under kemon fick jag enorm aptit på sunkigt kött. Korv, hamburgare, bacon, kebab… Snabbmatskött helt enkelt. Idag äter jag "finare" kött, men jag kommer nog aldrig att bli vegetarian igen. Då och då kräver min mage en rejäl stek eller lite salami på frukostsmörgåsen.
Mvh Lena
Sajtvärd på Cancer iFokus
Haha, jag kan se mig själv framför mig med krycka och cykelhjälm
Nej, där går gränsen.
Jag tror att brosket redan har växt ihop en aning. Har för mig att det kändes större i somras. Men det är en äcklig känsla.
Jag har också blivit mer rädd om mig. Slutade röka t.ex inför operationen och har inte en tanke på att börja igen.
Tuff har jag nog alltid varit så där är ingen förändring.
Märkligt det där att du också märkt att man fått smak för annan mat eller sug rättare sagt.
/Maria
Starta ny diskussion