Jag fick tolv dagars vistelse på kurort efter avslutad behandling. Det räckte faktiskt för att jag skulle kunna lägga allt bakom mig och börja leva igen.

Under cyton hade jag gärna tagit emot hjälp med träning, diet m.m. Kanske hade man sluppit en del biverkningar då?

Det är så konstigt, för sådana här saker är så självklara och borde på något sätt ske per automatik! Men man ska vara stark och orka och fixa och dona alldeles på egen hand och det klart att det inte är möjligt för de flesta! Jag blir så ledsen.

Var är det som det brister egentligen?

Kram!

Jag undrar också vad som brister.

Rehabilitering kostar mer förstås. Men den som rehabiliteras snabbt går fortare tillbaka till jobbet och betalar tillbaka i skatt. Så rehabilitering är en investering. För människor i arbetsför ålder…

Cyniker som jag är, så tror jag en del av problemet är att cancer är en ålderssjukdom. Man ser ingen ekonomisk vinst i att rehabilitera någon som slutat jobba.

Hemskt att tala om människor i form av lönsamhet, men jag tror det är så det är. Och vad gör man åt det?

Puttar upp den här frågan eftersom jag är nyfiken på vad för rehabilitering som erbjuds runtom i landet!

När jag tog upp frågan om rehab för min man fick jag svaret att "det kostar mig en sköterska" men jag ger mig inte så när han kommer hem från sin RF som han gick igenom idag ska jag ta upp det igen.

De som inte har någon som tar tag i alla frågor runt omkring sjukdomen får inte någon direkt hjälp, åtminstone inte från onkologen……

Jag har fått träffa sjukgymnast och dietist. Har även fått en massa brochyrer med olika former av rehab som en veckovistelse på en ö för cancerdrabbade och en anhörig.

Nu har jag inte varit intresserad av att träffas i grupp men det är säkert jättebra för många.

Även sjukhuskyrkan har jag fått erbjudande ifrån.

Det skiljer sig mycket tydligen. Dietisten fick vi träffa efter första operationen men då handlade det mest om vad han skulle vara försiktig med pga stomin. Sjukgymnast fick jag ordna själv och tyvärr inte en bra sådan han förstod inte riktigt vad allt handlade om då min man har andra sjukdomar att ta hänsyn till också.

Några andra erbjudanden har vi inte sett till. Ett besök hos kuratorn som sedan skulle återkomma med nya tider, det väntar vi på än……

Nej, den här gången tar jag tag i det hela själv och försöker luska ut hur han kan hjälpas tillbaka så långt det är möjligt, om det är möjligt….

#7 Precis så skulle det fungera för alla! Att man får veta vad det finns för hjälp att komma tillbaka.

Om man sen inte tycker att man behöve den hjälpen, det är en annan femma.

#8 Om rehabilitering är intressant för mannens del, ta kontakt med kurator! Kuratorer har koll på allt sånt. Och på kurorter och liknande ställen är de riktigt duktiga på att möta människor som individer, så en vecka eller två på ett sånt ställe är guld värt.

Jag har inte fått någon hjälp alls…. dietist, sjukgymnast och psykolog fick jag fixa själv.

Ni vet jag frågade efter psykolog förra året i juni och nu äntligen har jag fått läkaren till att skriva remiss. De läkarna här är ganska otroliga  varför jag vill ha remissen, eftersom när jag frågade efter remissen frågade läkaren mig varför jag vill till en psykolog jag talade om att jag behövde någon att prata med. Men hon tyckte att det var konstig liksom att jag vill träffa en psykolog bar aför att jag har cancer!?!?

Att man har möjlighet att åka på en kurort visste jag inte ens om att det fanns.

När jag nu har problem som föjld av behandligen och jag tala om mina besvär för läkaren titta de på mig som om jag skulle komma från en annan planet….

Och det värsta av allt är att de kallade mig till min 3månadskontroll 5 månader efter föregående kontroll!!! (undrar varför det heter 3 månadskontroll)?!?

Så jag är bra mycket besviken på hur man blir behandlat både under behandlingtiden samt Efteråt, med tanke på att man inte bara hade en förkylning…..

Kram på er kämpare där ute

#10 Det är förfärligt när man känner att man inte blir tagen på allvar. Vilken tur att du ändå haft så pass ork att du fixat sakerna själv.

Kram!