Jag beklagar och håller tummarna för att det trots allt inte är leukemi.

Det är alltid sorgligt när någon blir svårt sjuk. När det är en ung männiksa så känns det så orättvist.

Jag kan bara berätta hur det varit för mig. Mina vänner och jag har några väninnor som är lite närmre har hela tiden hört av sig även när jag inte hört av mig för att jag inte orkat så har de ringt bara för att prata lite.

Min ena väninna har ringt ibland för att höra om det varit en bra dag och så har hon kommit och vi har fikat en stund.

När man är sjuk och inte mår så bra så är man många gånger så dålig att man inte orkar/kan/vill ha så mycket kontakt med andra men jag är ändå väldigt glad att de har hört av sig. Man kan ju prata en liten stund bara.

Det är just själva känslan av att man inte har blivit bortglömd som jag har upplevt så positivt.

Jag håller med bumbleboo, det viktiagste är känslan av att inte bli bortglömd.

När jag blev sjuk, så blev jag dålig på att höra av mig till mina vänner. Man bearbetar mycket och behandlingarna sliter på både kropp och huvud, men jag blev alltid jätteglad av när vänner hörde av sig till mig, trots att jag i perioder var så dålig på att höra av mig tillbaks.

Jag håller tummarna för din vän och att det blir ett bra besked!

Kram

Hur har det gått för din vän Ai-chan? Jag hoppas hon fick ett gott besked till slut?

Tack för svaren.

Verkar som att hon ännu inte har fått besked. Hon har fått göra flera prover.

Det blir alltid väntetider på prover. En vecka brukar det väl ta, om de inte kan skynda på proceduren?

Jag håller med vad Bumbleboo och Agilis skriver. Goda vänner ser till att hålla kontakten även när man inte själv orkar det. Ring ibland, skicka ett sms, bjud in henne till de fester och middagar du ordnar även om du vet att hon inte orkar, så hon nte känner sig bortglömd.

Och berätta också vad som händer i ditt liv, precis som vanligt. Man kan bli rädd att det är tröttande och ointressant med ens egna vardag, men för min egen del uppskattade jag alltid att få höra lite roliga historier om mina vänners liv, som jag själv inte alls tog del i ett tag.

Håller tummarna för din väninna!

Åh, vad tungt att behöva göra om väntan ytterligare en gång. Hoppas att det är på grund av en bra orsak, att det inte visade på leukemi och att de går vidare för att söka efter andra (förhoppningsvis bättre) förklaringar.

Hur har det gått?