Hej allesammans

Vet inte riktigt hur jag ska börja det här men det är väl bara att dyka i antar jag. Min mormor blev diagnostiserad med lungcancer för ca fyra år sedan. Strax innan julen 2011 avled hon, vilket inte var helt oväntat, men det blev fortfarande en chock för oss alla. Vi är en ganska liten familj så vi har alltid varit väldigt nära varandra.

Inte förren nu känner jag att det hela börjar sjunka in för mig. Direkt när jag fick samtalet från min mor att hon hade gått bort så hoppade jag automatiskt in i mitt "nollade" läge. Har tidigare haft problem med depression och dylikt och har aldrig varit bra på att hantera känslor, så när något händer så stänger jag av och sysselsätter mig med något annat för att slippa känna det jobbiga. I detta fallet så koncentrerade jag mig på att boka om tågbiljetter och på att stötta min mor.

Hela tiden undvek jag att prata om det med min familj, förutom när det gällde det praktiska som vart och när begravning skulle ske och så vidare. Mitt fokus låg hela tiden på att vara stark för mina systrar, föräldrar och min morfar.

All Sorg byggs bara upp på insidan och jag är vid den punkten att jag bara vill skrika. Jag känner hur tårarna trycker men jag klarar inte av att låta dem komma fram. Jag vill gråta men det bara försvinner. Jag vet inte vart jag ska vända mig men jag behöver någon att prata med, annars vet jag inte vad jag ska ta mig till.

Nu blev det här en lång och sentimental tråd, jag vet inte ens om den verkar vettig för utomstående ögon, men jag tackar alla som orkar läsa den, och jag hoppas att någon kan råda mig om vart jag kan vända mig.