Vilken historia…

Om jag var i era kläder skulle jag köpa ut journalen. Där borde det framgå vilka tester som gjordes och hur diagnosen cancer sattes.

Om något ser konstigt ut kan man vända sig till patientnämnden, så får de hjälpa en. Man kan anmäla i efterskott, så det spelar ingen roll att det gått fyra år sen din bror fick cancerdiagnosen.

Det kan ta tid att hämta sig från cellgifter, men om din bror inte hämtat sig på tre år, då undrar jag om det inte ligger annat bakom. Kanske skulle han må bättre om han fick någon form av upprättelse? Jag tycker han ska gå vidare med det.

På socialstyrelsen.se kan man hitta rätt patientnämnd och höra med dem vad de kan göra.

Jag hoppas att din bror får lägga det här bakom sig och må bättre snart!

Kram

Jag håller med Lena här.

Sedan har jag en annan fundering. Kan det inte vara så att cellgiftet faktiskt har gjort verkan? Att cellgiftet tog bort cancern?

I vilket fall som helst så borde journalerna klargöra detta.

Jag kan bara sucka då jag läser detta för det är helt otroligt att läkarna kan göra på det sättet. Tar de inte prover under cellgiftsbehandlingen?

Fyra fall av läkarkonstaterade bröstcancer i Norrbotten som inte var cancer, i de här fallen har de hunnit operera bort ett bröst på en frisk kvinna, vart är sjukvården på väg???? Själv har jag cancer (gubbe) som konsaterades på samma sjukhus och efter att man fick veta detta då funderar man ska ni tro, hade jag cancer eller inte. 39 strålbehandlingar och ett års hormonbehandling har jag genomlevt. Att få beskedet att man har cancer är som att slå en hink kallt vatten över en vid 20 graders kyla, man blir totalt förlamad i hjärnan och när den kommer igång så tänker man, vad var det läkaren sa.

Nu är det så att jag har en cancer med stor tillfrisknandeprocent så man kanske inte skall oroa sig i onödan. Var tredje månad är det nya prover och nya läkarbesök  men efter den feldiagnos de ställde på de fyra kvinnorna då börjar man blir fundersam på om de vet vad de gör. Man hoppas att de kan sin sak och att de i fortrsättningen ställer rätta diagnoser på både oss män och på kvinnorna.

Beträffande din bror så tycker jag att det skall anmälas till de som har hand om felbehandlingar, din bror bör få ersättning för vad han genomlidit, det är ju en katastrof att en sådan läkare kan fortsätta att ställa diagnoser, han verkar ju inte veta vad han har för uppgift på sjukhuset. Nej ta och anmäl läkaren för detta det skulle i alla fall rädda andra ifrån att råka ut för sådant här elände.

hur -.- kan man göra så ?

var läkaren inte utbildad eller ? ;O

#4 Hur i himmelens namn gick det till? Hade de inte gjort någon biopsi på de misstänkta tumörerna? Det där låter ju helt absurt! Har du någon källa? För jag vill veta mer om det där.

Jag hoppas annars det fortsätter bra för dig, Björnidet, så du håller dig frisk! =)

Visst händer det konstigheter i vården. Hittade en artikel på dn.se om en kvinna som fick vänta på operation i ett år efter cancerdiagnos.

Man häpnar. Sånt har jag svårt att tro ska hända i ombonade Sverige. Hade inte källan varit så tillförlitlig som DN vete 17 om jag hade trott på det.

När man är sjuk gäller det att vara så pass frisk att man kan slåss mot sjukhuset ibland och stå på sej. Går det för lång tid så måste man kontakta och vara lite obekväm.

Uchamig!!

Källan är att jag hörde det på Nyheterna i 4:an och det har skrivits i både Norrbottens Kuriren och NSD om detta. Visst hade de tagit biopsi men av någon anledning har det blivit fel och om jag inte mins fel var det två som blev opererade felaktigt. Avskyvärt kan man tycka och så är det. Utredning om detta pågår så vitt jag vet, det har varit tyst ett tag ifrån media om detta.

Upplysningar om dett finns säkert att få om man ringer till Norrbottens kuriren och hör när de hade det i tidningen.

Svar till # 6 lena 1971.

Ja jag försöker så gott det går men med cancer i kroppen sedan två år vet man ju inte om det spridit sig. Varje gång man får ex. ont i ryggen så blir man orolig. Varje tredje månad är det återbesök hos doktorn. Jag jhoppas själv att man blir helt frisk en dag.

Tack för din omtanke.

Nää, det tog,s nog inga riktiga prover på min bror.Men Läkaren fick gå från sitt arbete.

Cancerdiagnos är inte det samma som döden, många cancersorter går att bota och patienten blir helt frisk men visst jag vet att ett sådant besked det slår undan benen på en rätt omgående.

I mitt fall fick jag besked sommaren 2009 om jag hade cancer i prostata, självklart var det ett slag under bältet och eftersom man varit med om så många händelser i ens liv blev tanken "nu är det klippt" Behandling med hormoner fick jag först gör i ett års tid för att hösten 2010 åka till Umeå för 39 st strålningstillfällen, fem dar i veckar i åtta veckor.

Någon ytterliggare behandling har jag inte fått och nu senaste blodprovet hade värdet stigit igen men inte katastrofalt, klart att man blir orolig fastänn läkaren säger att det inte är någon fara med det värde som jag hade sist.

Vad som man börjar blir uppmärksam på är om man får ont i ryggen vilket jag fått men inte ihållande, jag hoppas att dessa små metastaser man är rädd för inte har spridit sig till ryggen vilket är första hållplatsen,de är så små att det ryms 100 st på ett knappnålshuvud, vilket gör att de är svåra att upptäcka på röntgen och för att kunna se dem måste de ha samlats.

Prostatcancer har ju en tillfrisknande grad på runt 80% och man hoppas att man tillhör de procenterna.

Din bror hör till dem som blivit felbehandlade och det får bara inte hända, varje gång man hör om sådant får man rysningar i kroppen och man lider med de som fått felaktiga besked om sin hälsa.

Att läkaren fick gå från sitt jobb är ju inte mer än rätt, en sådan läkare skall inte ha ansvar för folks hälsa, han kan börja kratta löv istället.