Åh Jeremina, jag beklagar verkligen sorgen. Det måste kännas extra mycket att hon var så nära att få komma hem, slippa dö på ett sjukhus. Så sorgligt.

Visst finns det massor med olika sorters cancer. En del ger symptom rätt omgående, andra knappt alls. En del är superaggressiva, andra kan man överleva utan behandling för att de växer så långsamt. Konstigast är det verkligen när cancer blir dödlig utan att ge symptom. Det är så meningslöst.

Jag beklagar innerligen din Sorg, Jeremina.

Styrkekram!

Tack Lena och jag hoppas att cancerns gåta kan lösas snart!

Det är många cancerformer som kan botas men den här väninnan måste ha haft en aggressiv variant som hade ett mycket snabbt förlopp. Det är så fruktansvärt tråkigt. Jag sörjer och är ledsen över Agilis också. En sådan härlig ung tjej. För fasen hon var väl bara 32? Cancern är grym. Jag gick ju med symptom nästan hela livet och så plötsligt hade det blivit cancer. Den är lurig som fasen.

Hennes man fick sedan tjocktarmscancer och är opererad och ska fylla 82 år i år. Han verkar vara en krutgubbe han.

En tremänning till min mamma har fått äggstockscancer och hennes man fick en hjärntumör i somras.

Jag har tänkt så mycket på Agilis Brommel och tårarna har runnit och jag har bara (inte så bara) haft kontakt med henne här. En härlig tjej lika gammal som min yngre son

Ja Jeremina, Agilis var underbar och jag har tagit så illa vid mig och läser hennes blogg om och om igen. Tur att vi har varandra härinne. En stor kram till dig och er andra härinne!!!!