Jag vet inte vad jag ska säga/skriva.

Tårarna bara rinner….

Det är ingen idé att försöka formulera något…..överhuvudtaget.

Lilla gumman! Vila i Frid!

Åh, nu får du springa fnittrigt glatt fylld av frihet och vårkänslor, dansandes över ängen utan krämpor och annat som hindrar dig. Som vi pratade om, när du blev frisk. Nu får du göra det på andra sidan. Och du, Älskade Du, jag springer här på min sida och fattar din hand mellan dimensioner och unversumar och INGENTING hindrar oss från att springa där över ängen, fnittrigt glada fyllda av vårkänslor, M, hand i hand, du från andra sidan och jag från den här sidan.

Inte ens döden skall skilja oss åt!

Älskade lilla, M, ja, allt blev bra tillsist!

Jag kommer alltid att minnas dig!

Tråkigt,tråkigt, tråkigt. Den tuffa sjukdom som Maria hade drog med sig henne till sist till sista vilan, denne fina debattör på denna sajt skriver inte längre,tråkigt tråkigt.

Vila i frid Maria.

Åh Mia…

De nyheterna ville jag aldrig höra!

Maria, du satte avtryck i mitt liv, och det ska jag alltid minnas. Vila i frid!

She went out as a fighter in tha battle of life!

Rip my friend!

Vila i frid Maria.
Hoppas du har det bra på andra sidan.

Oh nej… vad tråkigt. Shit. Fan. Stackars hennes familj.

Och igår morse dog min kusin av ett återfall av den bröstcancer hon hade 2006. Det räcker nu.

vila i frid tjejen….

Åhnej, vilken förlust för oss andra här och för alla hennes nära och kära

Hon var en riktig inspirations källa. Livet är orättvis.

Men nu har hon det fint och slipper alla behandlingar.

Jag blev riktigt ledsen

#7 Allt på en gång. Jag beklagar sorgen, Halvdansken.

Halvdansken - Mina varmaste tankar!

- Agilis  -

If tears could build a stairway
and thoughts a memory lane
I'd walk right up to heaven
and bring you home again
No Farewell words were spoken
No time to say good-bye
You were gone before I knew it
And only God knows why.

My heart's still active in sadness
And secret tears still flow
What it meant to lose you
No one can ever know.
But now I know you want us
To mourn for you no more
To remember all the happy times
Life still has much in store.

Since you'll never be forgotten
I pledge to you today
A hallowed place within my heart
Is where you'll always stay.

God knows why, with chilling touch,
Death gathers those we love so much,
And what now seems so strange and dim,
Will all be clear, when we meet Him,
I Knew you for a Moment.

* * *

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer
av Alf Henrikson

* * *

Att dö kan inte vara farligt
när livet bjudit på en
hårdhänt strid.

Att somna in, att bäras bort
helt varligt,
kan inte vara mer än
stilla frid.

Halvdansken…jag beklagar verkligen

#12 Mycket vackra dikter…

Nej nej nej nej nej!!!!!!! Jag gråter faktiskt och ändå har jag aldrig träffat Agilis personligen. Men härinne var hon ett fantastiskt stöd för oss alla när vi hade saker att dryfta. Jag saknar dig Agilis!! Du var en solstråle och en underbar person och jag önskar jag fått träffa dig ännu mer. Underbara Agilis!!!! Du var redan i jordelivet en ängel!!
RIP

#15 Så sant. Jag håller absolut med. Här gråter man över en person man inte ens träffat. Då har hon verkligen lämnat avtryck efter sej, vännen

Jag kände faktiskt mer för Agilis än för min kusin. Hon (kusinen) var 63 och hade barn och barnbarrn och jag var "närmre" Agilis än kusinen när det gällde diskussioner och support.
Jag fick också tårar i ögonen.

Det är den tredje iFokusvän jag "känt" som dött och det känns verkligen. Trots att man aldrig träffats så får man ett slags förhållande som är svårt att beskriva.

Min man frågade mig varför jag var så ledsen när jag satt här vid laptoppen men det är svårt att beskriva för någon annan.

Jag förstår exakt vad du menar, Humlan. Jag försökte förklara för min mamma då jag var hos henne när jag fick beskedet. Men det kändes så torrt, Agilis vara ju "bara" en av medlemmarna på iFokus… Hur får man någon att förstå att vänskapen mellan tangenter och skärmar ibland är starkare än band man har flätat i verkligheten. Man känner varandra på ett helt annat sätt.

Hur förklarar man detta för någon som finns fysiskt hos en. Åh, jag hittar inga bra ord. Jag vill säga att Agilis betydde lika mycket som om jag hade haft henne fysiskt vid min sida. Men det har jag ju aldrig haft. Men vi pratade om det. Att vi sprang hand i hand över ängen. Och det kändes så, när man såg bilder och filmscener spelas upp i huvudet. Det kändes så verkligt. Men det var aldrig verkligt…

Men ni förstår hur man kan känna för någon, mellan tangenter och skärmar. Jag har också förlorat iFokusvänner innan Agilis och jag är tacksam att jag har er här. Att vi kan hålla ihop nu och trösta varandra. Jag känner mig så ensam så fort jag stänger locket på laptopen.

#19 Du beskriver det väldigt bra….

Humlan - Det gjorde du också, för jag förstod exakt vad du menade, och hur bra man än beskriver så kommer INGEN som själv aldrig varit med om det att förstå hur det känns. Inte förrän man själv står där…

SEdan jag blev frisk från min cancer så har jag också känt en enorm ensamhet trots att jag har er som vänner härinne, föräldrar och en underbar bror och bra arbetskamrater. Men lik förbaskat känns det tomt och ensamt och det är nog bara ni här på forumet som förstår det och jag vet att Agilis-gumman förstod det. Hon var så klok och hade alltid de rätta orden och trösten. Jag kikar alltid in här för att få just det andliga stödet och prata med er "systrar" och ibland tittar "broder" fridaybrew in. Men himlen har fått en alldeles lysande ängel….(sagt av en ateist….;)

Brommel - Visst är hon en ängel, Agilis, var här och är där hon är nu! Och himlen har hämtat hem sin finaste ängel!

Jag vet inte vad jag ska skriva för jag ser inte vad jag skriver då tårarna rinner. RIP otroliga Agilis, jag kommer att sakna henne här.

Hon var och är en ängel

Det är så skönt med er, som förstår att man kan sörja en människa man aldrig träffat ansikte mot ansikte. Vi kände henne ju! Och uppenbarligen gjorde Agilis lika starkt intryck på er som på mig.

Bara för att man är så dålig på att säga sådana saker, ni ska veta att ni har blivit precis lika viktiga för mig. Alla ni som skrivit i den här tråden och flera andra. Jag är glad att ni alla finns! Precis som jag är glad att jag fick lära känna Agilis.

Lena, jag håller med dig till 100%. Jag känner också lika starkt för alla i den här tråden!

Den värme och omtanke som finns inne på den här sajten skulle behöva finnas på många fler

åh nej! 

Vet inte vad jag ska säga, är helt chockad just nu..

Vila i frid Agilis.

#27 doglovers har helt rätt, tänk om den omtanke som finns på den här sajten om canser skulle kunna vara lika på andra trådar på iFokus. Här bryr vi oss om varandra och alla som skriver här vet varför, vi sitter i samma båt och har tappat en åra. För att komma framåt måste man bry sig och hjälpa till, inte stjälpa utan hjälpa och stötta.

Agilis var en trevlig bekantskap som växlades en del ord med då hon skrev, ord som man i efterskott förstått var en beskrivning av den svåra sjukdom hon led av, nu vet vi och fått bekräftat att hon visste vad hon pratade om med sina beskrivningar m.m. Synd att hon inte finns med oss längre, många frågor har inte fått svar.

Vila i frid i din himmel  Maria.

Björnidet

Så fint skrivit Höstlegenden, jag kan bara instämma.

Beklagar Halvdansken, för din förlust.

Tänk vad viktigt att vi tar hand om varandra, att vi finns för varandra. Ni har betytt jättemycket för mig på den här sidan och vi är nog många som är tacksamma att ni finns.

Jag var och är så tacksam över att jag hittade hit. När jag fick mitt cancerbesked förra året så läste jag bloggar Om Cancer och åtskilliga sådana och så hittade jag hit av en oerhört lycklig slump. Här har du vänner som stöttar och jag hoppas också kunna bidra när det behövs för vi behöver varandra. Kram på er alla och jag skänker en stor kram och vårbris till vår ljuva Agilis som alltid hade tröstande ord trots att hon hade så jobbigt mot slutet. Vilken solstråle!! Kanske är det hon som lyser över oss alla nu när vi haft så vacker blå himmel och solstrålar som värmt. Jag tror det är Agilis som hälsar eller vad säger ni? Det var bara en tanke för jag är inte särskilt troende men däremot var Agilis en god människa liksom ni övriga härinne!!

Kerstin - Tack och tack för dina ord!

Brommel - Klart det är Agilis! <3

Hej, Marias make här.

Jag börjar gråta när jag läser alla kommentarer om Maria här inne. Jag visste att hon var här och hängde mycket men hade ingen aning om att hon hade så mycket folk som brydde sig om henne här inne.

Är det något ni undrar över så kan jag försöka svara på det så gott jag kan.

- Joakim

Hej Joakim!

Jag har undrat över dig, hur du har det. Jag är så ledsen för din skull. Jag trodde verkligen att Maria skulle klara sig.

Jag undrar också hur hennes syster mår? Jag vet att hon oroade sig inför donationen, men gick det bra?

Kram, kram!

#33 Sänder alla mina tankar till dig. Jag vet själv vilken smärta du går igenom (så långt det nu är möjligt, varje Sorg är unik), har själv mist en jag älskade, dock inte för just cancer.

Glöm inte att ta hand om dig själv, det är lätt att tappa bort sig själv i sorgen.

Kramar!

Donationen gick helt utan komplikationer för Marias syster. Transplantationsdagen gick även väldigt bra för Maria, mycket bättre än hennes första gång. Maria och hennes syster mådde båda förhållandevis bra och var glada och fick en dag/kväll tillsammans när de umgicks ensamma på sjukrummet och hade trevligt.

Det är så klart jättetungt för hennes syster nu, att Maria inte klarade sig till slut som vi alla hoppades och trodde innerst inne, men ingen har ju gjort mer för Maria än hennes syster.

Joakim…skriver som Lena att jag är ledsenför din skull. Du ska veta att fast jag bara varit här en kortare tid än många andra så fick jag en sådan kontakt med Maria och hon gjorde ett stort positivt intryck på mig.

Hälsa hennes syster att hon ska vara stolt både över sig själv och sin fina syster.

Kramar om er! Susanne!

Joakim, vi finns här om du behöver prata. Du får skriva här hur mycket du vill om litet och stort, tankar och funderingar. Vi finns här!

Mina tankar är hos dig!

*styrkekramar*

Jag är så ledsen för din skull Joakim. Livet är så orättvist och att bli lämnad kvar måste vara fruktansvärt.

När jag själv fick cancer så var jag konstigt nog tacksam för att det var jag och inte någon av mina nära och kära.

Att vara bredvid en som är sjuk går nog inte att föreställa sig.

Många styrkekramar till dig.

Joakim, jag är ledsen för din skull och det är fruktansvärt när det  när det händer den man älskar.

Som Bumbleboo säger, så är det nog omöjligt att förstå vad de närmaste går igenom.

Själv fanns det inte i mina tankar att jag kunde dö, men mina nära gick omkring i en ständig rädsla.

Maria har gett oss alla här så mycket och vi är glada över att få ha lära känna ännu en fin människa.

Skriv gärna av dig här, för den här sidan är guld värd. Jag är själv botade från min cancer, men jag kan ändå inte släppa den här sidan och alla fina människor, som finns här. Mina vänner!

Var rädd om dig!

Att förlora en kär person är mycket tungt det vet jag och det tur i oturen är att det finns människor som bryr sig, självklart lider vi med dig Joakim och hoppas att både du och Marias syster hittar vägen tillbaka till ett gladare liv.

Det finns så mycket att skriva om Maria men efter en stund börjar tankarna snurra och man får inte fram något. Ett bra tipps i alla fall är att du återkommer med dina frågor hit till detta forum för här finns det många som har erfarenheten av den svåra sjukdom som orsakade att Maria lämnade alla.

Skriv av dig med vad du känner och vad du har för frågor.

Sköt om dig.

Esbjörn

Tack för era svar. Det som har hänt känns fortfarande inte verkligt för mig.

Jag förstår dig. Det känns som någonting man drömmer och vill vakna upp ur.

Jag får fortfarande tankar om "att jag ska nog gå och hälsa på pappa, det var ett tag sen nu". Och då är det drygt ett år sedan han gick bort.

Men det som har hjälpt mig när djur eller närstående gått bort är att jag pratat till dem som om de vore här. Jag kan gå i skogen och prata med pappa om hur dagen har varit. Jag pratar öppet vad jag känner för honom. Att jag saknar honom och lnskar han vore hos mig nu och sådana saker.

Har du folk i din närhet som stöttar dig, eller känner du dig ensam och övergiven?

#43 Jag gör likadant Mamma gick också bort för ett år sedan, men hon är fortfarande med mej.