Hej Bia, välkommen hit!

Vad jag vet finns ingen medicinsk expertis här, men kanske finns någon som har några idéer om vad en knöl i armhålan kan bero på. Det enda jag tänker är lymfkörtlar, som kan bli svullna av olika anledningar. Det behöver inte betyda cancer, det kan t.ex. vara en infektion av något slag. Passa på att fråga vid ultraljudet vad det kan vara!

Har du någon som kan följa med dig till läkare? Då kan det bli lättare att få svar på frågor. Ett annat knep är att skriva upp alla frågor man har, och plocka fram listan när man är där. Läkare är nog rätt vana vid patienter med frågelistor, tror jag.

Annars får du begära att få ut din journal, så kan du läsa hemma i lugn och ro.

Om du fått veta först för en vecka sedan att du har melanom gissar jag att du inte har så mycket information än. Du får berätta för oss hur det går för dig!

Kram!

Min första tanke är också lymfkörtlar, det finns många sådana just där (och i ljumskarna och på halsen).

Berätta hur det går, skriv så mycket du har lust, här inne är det högt i tak om man vill det, och eftersom många har varit i liknande situationer (eller som jag som är anhörig till en cancerpatient) så behöver man inte alltid förklara precis allting. Det är skönt ibland.

Och som Lena säger, ta gärna med någon. När min man var på biopsin så var jag med, och när läkaren kom med beskedet så berättade han vad som skulle ske med operationer och sånt, och när vi kom ut sa min man "Vad sa läkaren egentligen?". Så det kan vara en fördel att ha någon där som hjälper till att lyssna.

Vet du när du ska opereras?

Har inget mer att tillägga än vad Lena och Halvdansken skriver.

Hoppas att det går bra för dig.

Tack va fina ni är som svarar och ger tips. En lista med frågor är nog inte så dumt, men då kommer jag nog att känna mej ännu dummare! Men jag får väl försöka sätta mej över det.

Jag har aldrig riktigt behövt läkare och sån't. Bara för blindtarmen och en bruten arm en gång. Då behöver man ju inte direkt förklara sej.

När jag fick veta att fläcken han tog bort var dålig, han ringde mej på en Lördag eftermiddag, så garvade jag bara och kände en viss lättnad över att jag inte hade gått till doktorn i onödan. (dock gick jag ju dit för något helt annat så det var mysko ändå) Sen dess har jag pysslat om min familj och närmaste vännerna som är oroliga och inser att typ alla har botemedel för cancer. (ironi)

Jag ska operera bort resten den 8nde Maj. På rekonstruktiv plastik avdelning eftersom jag kommer att behöva ta hud från någon annan stans. (kanske får lite rumpa på benet, ha ha) Någon som vet vart man brukar ta huden från i vanliga fall? Någon som vet om det är viktigt att tänka på något Efteråt? På jobbet vill min chef veta om jag behöver ledigt Efteråt. Jag har ingen aning ju men de ska man väl inte behöva?

Jag blev dock arg igår. Oförklarligt arg. (hemma på eftermiddagen) Jag förstår inte varför jag blev så arg pga den här knölen. Det känns som att jag är arg för att jag inte VET. Jag vill antingen veta att allt är väl eller så vill jag kämpa för att allt ska BLI bra. Och så blir jag arg för att jag inte vågar fråga och för att jag ska behöva känna mej dum i huvudet.

Vad jag har fattat så är hudcancer en baggis, så varför dessa allvarliga blickar och samtal? Varför oroas alla som får veta? Varför försöker läkaren hammra in CANCER, ALVARLIGT, PRIORITERING i mitt huvud?

Förlåt om jag verkar förvirrad. Det är precis vad jag är.

Bia, jag lovar dig att läkare är  vana vid listor med frågor som ska bockas av. Jag känner mig också dum, men det är värt det! Dugliga läkare frågar alltid om du förstått och om det är något mer du vill veta. Så fram med listan nästa gång!

Jag ser bra frågor redan:

• Efter operationen, är det något särskilt att tänka på?
• Behöver man vara ledig, eller är det bara att gå till jobbet dan därpå?
• Hur farligt är hudcancer?

Sista frågan kan jag faktiskt ge ett svar på. Vad jag vet är hudcancer, precis som nästan all cancer, en baggis om den upptäcks tidigt. Jag vill inte skrämma dig, men visst kan det bli allvarligt om det hunnit sprida sig.

Jag skrattade lite åt din reaktion när du fick veta att du inte gått till läkaren "i onödan"… Jag kände likadant när jag kom med min knöl i bröstet, efter att ha gått med den i ett halvår eller mer, och han genast skickade mig på mammografi och ultraljud. "Puh, jag slösade i alla fall inte läkarens tid!" Så dum kan man vara…

Ilska och förvirring hör till chockfaserna, så det är normala reaktioner. Jobbiga för dig och kanske för din omgivning men det går över.

Ska tänka extra på dig nästa tisdag!

Bia - är du cancerläkare? Forskar du inom onkologi? Nä, va?

Så varför skulle du känna dig dum för att du frågar om saker som påverkar resten av ditt liv? Jag lovar att läkarna har hört alla frågor och att det inte är nåt konstigt alls och att han/hon inte på något sätt tycker att du är dum.

#6 Bra sagt!

Hejsan

Jag ska också hålla tummar och tår för dej den 8/5

Va fina och gulliga ni är!

Jag ska skriva en liten lista till nästa besök och så ska jag försöka få ändan ur vagnen och fråga alla frågor.

Härligt att veta att man inte är ensam även om ju det är precis vad man önskar sej…. Typ, ja ni fattar tror jag.

Jag skriver och berättar hur det gick efter den 8nde eller om jag går på ultraljudet innan.

Kram på er och tack igen!

Jag håller alla tummar och fingrar och sänder styrkekramar till dig. Sedan jag var tonåring har jag haft en knöl i armhålan och det är en stor fettknöl och det skulle det kanske kunna vara för dig också???? Lycka till bia!!!! Titta in närhelst du behöver styrkekramar eller några ord för det får man garanterat härinne hos dessa underbara människor!!

Förresten så finns det inga dumma frågor - bara dumma svar……

Tack Brommel. En fettknöl alltså. Hmm… Hur ser den ut? Är den mjuk eller hård? Hur stor är den?

Min är som en mandarinklyfta ungefär. Verkar inte vara jättehård. Mer spänd typ.

*hoppas på fettknöl, då är det bara att banta*  he he he

#12 Det är så man ska ta det… Banta…!

Jag har faktiskt gjort en fettsugning….på en knöl jag hade på amen. Mitt livs första fettsugning Och troligen även den sista.

He he, jag tänkte be dom ta lite både här och där när jag går dit för operationen på Tisdag. ;)

Nu är jag ju faktiskt inte alls överviktig och att få det här beskedet blev en bra "bantningskur" för mej. Jag är redo för Beach 2012 men får väl ligga under ett parasoll med heltäckande kläder, kletig av solskydd. Kul…

Närå, jag klagar inte över det, har aldrig gillat att sola eller vara i solen så det är ingen fara. Men just därför undrar jag väl lite extra över hur jag kunde få Malignt Melanom?

Det glömde jag be om när jag opererades. Vilket tillfälle jag missade!

Det där tycker jag är en bra fråga till din läkare, varför en som inte gillar att sola får melanom. Jag skulle gärna vilja höra om det finns något svar. Någon måste avvika från statistiken?

Lite läskigt tycker jag nog. Själv gillar jag mest att hålla mej i skuggan och på grund av det har man ju känt sej hyffsat trygg

Det är ju lite skumt… Brände mej 2 gånger när jag var jätteung. Sen solade jag solarium några gånger när jag var 17-18 och sen dess har jag alltid varit en blekfis. Men ljushyade personer med röd ton i håret är känsligare. Så det kan ju vara där det ligger. Ingen cancer i släkten heller. Inga rödhåriga heller men jag är mistänktsam lik en gammal brevbärare i trakten… (skämt) Jag kommer ihåg när jag fick "leverfläcken" på benet. Det var ganska många år sedan.jag TROR den kom i tidsperioden då jag solade solarium faktiskt… Den var en liten svart prick bara, sen dess har den växt sej ganska stor. Jag har fler liknande märken som också växer och det är freaky att gå omkring och undra om dom producerar cancer precis just nu. Och så knölen i armhålan… Svettigt värre.

"det är freaky att gå omkring och undra om dom producerar cancer precis just nu."
Känner exakt igen den känslan. Läkarna hittade modertumören, och sen började hela pre-operations-cirkusen med olika scanningar (för att kolla efter metastaser) läkarkonferancer med kirurgen och andra, mer provtagningar, dietistinfo osv osv, dessutom var det påsk mitt i allt sammans, så det tog ett par veckor innan han kom under kniven.
Hela den tiden var det som om vi hade en extra familjemedlem, på nåt sätt. Det var någon där som trängde sig in  och spred oro. Någon som liksom satt i en hörna och stirrade på oss, så att vi till slut inte kunde prata med varandra. Och det man undrade var bara "håller du på  att sprida dig runt nu?".

"The waiting is the hardest part" - Tom Petty.

Oj vad väl du beskrev känslan!

Ja, det var talande.

Imorgon är det dags. Undrar hur lugnt man måste ta det och hur länge Efteråt. Har nyss flyttat in i hus och det finns MASSOR att göra. Hoppas man är igång igen på kvällen!

Jag håller tummarna för att allt går bra! Men du kanske ska vänta till imorgon med att ägna dig åt huset??

Kram!

Så då var det klart. Fasen va mycket dom tog bort! Det är kanske vanligt men jag har ju inget att jämföra med. Nu ligger jag med benet upp och tycker liiiite synd om mej själv. Eller egentligen så tycker jag inte synd om mej själv. Jag är för trött för det. Nu är det bara knölen som ska kollas och de andra misstänkta prickarna. Tack för alla lyckönskningar och fina kommentarer. :)

Skönt att det gick bra. Nu får vi hålla tummar och tår här inne och hoppas allt är okey

Håller med #24 doglovers och du har fått så många svar i tråden av dem som vet en hel del….lycka till

Hur går det, Bia, är du uppe och stökar redan, eller tar du hand om ditt ben fortfarande? Hoppas du mår bra!

Igår var inte rolig men idag gjorde jag ett eget benskydd i form av en kudde eltejpad mot benet så att jag inte kommer åt såret. Jag har stapplat runt här hemma så mycket jag kunnat och ordnat med huset. Haha! Måste se helt galen ut! Jag tog bort yttersta förbandet och såg gropen i benet… Ser helt groteskt ut! En ca 3 cm djup grop i benet, kanske 13 cm långt ungefär. Och svullnaden är inte att leka med. Har fått så mycket fin hjälp av min man och mina vänner också. :)

Jag kan se dig framför mig, med kudden fasttejpad och massor av energi som distraheras av att benet inte hänger med… Alla människor hejdas inte så lätt av bagateller som cancer och operationer! Om jag trodde på astrologi skulle jag fråga om du var vädur?

Min svägerska opererade bort ett Basiliom i somras. Det är ju inte malign på det sättet men det satt också på benet och de gröpte ur ordentligt men det har läkt så fint nu. Det tog visserligen sin lilla  rid men nu är det bra.

Haha! Jag är vattuman med accendent (eller vad det nu heter) i skytten och mitt kinesiska tecken är eld drake! ;) Jag har alltid mått som bäst när jag är aktiv och kreativ så därför var det viktigt för mej att flytta in i vårat hus så fort som möjligt. ;) Jag undrar dock hur lång tid det kan ta att få svar på om allt i benet är borta nu och vad vätskan i benet var…. Och hur lång tid dröjer det innan man får remiss till ultraljud och den andra undersökningen. Någon som vet? #29 - härligt att din svägerskas ben blev någorlunda återställt efter ett tag. Hoppas man ändå kan springa runt i shorts i sommar! :)

#30 Fast du ska nog vara noga med att skydda ärret från solen när det är såpass färskt. Hudtejp, bandage, plåster eller liknande.

#31 tack för tipset! :)

Imorgon är det dags för ultraljud! Hoppas jag får veta direkt vad knölen är!

Jaaaaa!!!! Knölen visade sej vara ofarlig!!!!!

Så nu är det bara svar angående det borttagna grejset på benet jag ska ha svar på samt undersökningen av de andra mistänkta MM's'en!

Vore skönt om allt visade sej vara bra och ofarligt!

Det var goda nyheter Jag håller tummarna för resten.

Gud så skönt!! Öppna champagnen och ha en skön långweekend!

TACK!!!!! Ja här ska firas!

Hoppas ni har det bra!

Tjoho…… Grattis till dej

Hurra och Grattis till goda besked !!!!:D

Jättegrattis till det, Bia! Va skönt att det gick bra!

Fina människor!!! :D