Jag förstår att du är ledsen och det är alltid en chockartad upplevelse när någon man tycker om får cancer.

I detta fallet verkar det dessutom vara ganska allvarligt.

Jag tror att det är väldigt svårt att svara på hur lång tid. Det tror jag knappast läkarna heller kan svara på.

Din släkting verkar ju ha levt ett sunt liv och har kanske goda förutsättningar eftersom hon skött sin kropp. Tyvärr kan man ju drabbas av cancer ändå men hon kanske lever längre för att hon skött sig.

Bara en gissning….

Det måste kännas väldigt tungt för dej.

Det första man frågar är hur lång tid man har kvar. Hur fort det kommer gå…. Den frågan ställde jag också när min mamma blev sjuk. Men läkarna kan inte svara, då vi människor är så olika och reagerar olika på mediciner och annat.

Ta tillvara på den tid som är nu och pyssla om honom/henne riktigt ordentligt och försök att få en bra tid tillsammans den tid som finns kvar.

Du får en jätte stor och varm kram från mej.

Hej.

Förstår att det är tungt just nu…både för dej och den sjuke.

Svårt att säga hur lång tid det är kvar.
Beror ju lite på hur reaktionen är på medicineringen.
Många mediciner slår ut kroppen fortare än andra tyvärr.

Man kan tycka att det är orsättvist när man "skött" sej i livet med att inte röka och sånna saker. Att man vart en renlevnadsmänniska. Tyvärr hjälper det inte idag verkar det som.
Pappa var likadan men fick cancer iallafall.

Prata med den palliativa vården om hur ni ska gå till väga för att ge henne ett så bra slut på livet som möjligt.

Att säga hur lång tid det kommer att ta är nog svårt.
Mycket handlar om livsviljan och kämpatglöden med. Man blir förundrad hur mycket man kan klara med envishet.

Men ta emot råd och tips och prata med palliativa vården om slutskedet.

Kramar till dej.

Hej igen.

Vad gulliga ni är som ger så stöttande svar!

Pratade med min pappa igen (jag har ännu inte pratat med personen det gäller) och han berättade att på måndag skulle de operera in en sån där sak vid bröstet där de sedan ger cellgiftet. Första cellgiftet får hon sedan i veckan.

Jag har väldigt små erfarenheter av cancer, vilket jag ju är glad över. Bekanta har drabbats och gått bort men de som stått mig närmast som fått cancer har klarat sig. (min farfar fick cancer i magen för 15 år sedan som han fixade och min farbror fick lymfkörtelcancer (eller vad det heter) som ung som även han klarade sig ifrån).

Nu kom det som en chock även Om Cancer är så vanligt idag så man borde ju inte bli förvånad… men det blir man…:( Särskilt när personen ifråga inte får några chanser till fight utan bara lindring till slutet.

Usch, nu kom tårarna igen.

Tack igen söta ni!!

Du menar en sån där port-a-cath eller vad den heter eller hur det stavas.
Pappa hade en sån inopererad och det var kanon. Alla prover och mediciner gavs i den.

Tycker cancern blir mer och mer utbredd idag än innan. Eller så är det så att fler man känner har fått det.

Och jag håller med dej om att man blir chockad när inte enperson får ens en chans att bli frisk. Att det gått för långt.

Kram till dej.

Så jobbigt "kramar om"

Hej igen och tack för era svar.

Hon gick bort i natt… ca en månad efter beskedet. Känns fruktansvärt tomt och….orättvist. Hon var 65 och hade precis gått i pension. Det "ljuva livet" hade precis börjat….

Det var min mamma som ringde och berättade nyss. Om jag förstod mamma rätt så hade hon fått komma hem från sjukhuset (hon var där och fick en sån där port inopererad där hon skulle få morfin mot smärtan) och om jag inte förstod fel så hade hon dött hemma. Men jag kan ha uppfattat fel. Man blir så chockad.

:(

J

#7 Stackars dej, fy så hemskt. Det är alltid grymt när någon rycks bort ifrån en. Och hon som precis gått i pension och allt. Ibland är livet väldigt orättvist.

Men min tro som gör mej övertygad är att den som går bort ändå finns kvar hos oss, men vi ser den inte. Finns bara omkring oss. Har faktiskt blivt påmind om det för ett par veckor sedan.

Det känns nog väldigt tungt för dej nu och det kommer det göra en tid, och du ska tillåta dej att vara ledsen och känna saknad för det är helt normalt. Och gör du det inte, så är det också helt normalt. Sorgen är så otroligt olika från person till person.

Många varma kramar till dej.

Jandy, jag är så ledsen för din skull! Livet kan verkligen vara fullständigt orättvist.

Tröstkramar!

Ungefär exakt detsamma som hände min pappa. Samma cancer, samma förlopp,  fast det tog 2 månader och han fick inga cellgifter. 66 år. Läkarna sa en månad, så helt fel hade de inte.

Det är så ohyggligt när det går så fort, och när man liksom vet vad som kommer att hända. Eftersom jag varit med om samma sak, så hade jag en föraning, därför ville jag inte skriva nånting.  Det kan vara skönare att inte gå och "räkna ner" dagarna. Och man kan ju ha fel också.

Det verkar som om det ofta går fort med magcancer. Den upptäcks förmodligen ofta sent och man går och drar med den plus att den är ganska elak. Det är verkligen sorgligt när det händer. Jag skickar en styrkekram !!

Brommel..

Min pappa fick beskedet tjocktarmscancer nu för 3 år sedan.
Han avled förra året i maj. Så han fick genomlida två hemska år.
Och de upptäckte det för sent för att kunna rädda honom.

Så ibland går det nog snabbt men i detta fallet gjorde det inte det.

Det är mycket svårt med magsäckscancer pga att magsäcken ligger mitt i buken, och har kontakt med en hel del andra organ där. Den sprider sig nästan alltid innan den upptäcks - eftersom symptomen magont och illamående är en aning diffusa. Den drabbar dessutom alla åldrar, följde bla en flicka som endast var 21 år när hon fick diagnosen, dog 6 mån efter.

Jag förstår att du känner dig chockad över att allt gick så fort. Kram!

Tack för era svar.

Idag var begravningen. Den var fin men sorglig såklart. Gjorde så ont att se hennes man och tre döttrar, de var helt förstörda.

Efter begravningen var jag helt slut och bestämde mig för att gå och sova en stund.

Drömde då att jag satt och pratade med denna kvinnan och hennes döttrar. Det var en varm och verklig dröm och det kändes så bra att jag fick "träffa" henne igen i drömmen, den lämnade en varm känsla i kroppen. En känsla av att hon har det bra nu.

Tack igen för era svar och värmande komentarer

J

Kramar om!