Finns det ingen förening du kan gå med i. Intresseförening, bokcirkel, stickcafé, bridgeklubb eller någon hobby du kan folksera på. Börja måla korgar eller göra smycken eller någonting annat för att försöka fokusera på annat.

Jag mådde som du gör nu förra sommaren och allt jag orkade då var att slötitta igenom gamla TV-serier som jag beställde från nätet. Dr Quinn, Lilla Huset på Prärien… ja. Det hjälpte mig att få någonting annat att tänka mig för jag orkade inte läsa böcker. Men du kanske inte orkar göra någonting energikrävande heller.

Sänder styrkekramar och du skall veta att jag tänker på dig en massa, hur du mår och så!

Sänder med styrkekramar till dej.

Förstår att det är jobbigt…Men tillåt dej att vara så här.
Jag tror man måste gå i genom det för att sedan komma tillbaka med förnyad styrka.

Kramen på dej.

Jag tror också att det är en helt naturlig efterreaktion.

Du har varit med om mycket som förändrat livet, inte bara sjukdom.

Jag mådde pyton hela förra våren kändes det som men peppar, peppar så verkar det gå åt rätt håll nu och då har jag ändå inte varit med om så mycket som du har.

Det tar sin tid och man måste nog låta det FÅ ta sin tid också. Jag känner igen det där att man är så ivrig och vill att allting ska bli som vanligt igen. Viljan finns men inte kroppen och orken.

Du blir snart gamla knasiga Kerstin igen även om det tar sin lilla tid.

Jag tror att dina nära och kära har förståelse för att du är som du är just nu.

Jag har själv gått ner massor av kilo men nu har det stoppat upp och jag äter lite bättre men inte som förr. Då har jag ändå bara mig själv att tänka på. Jag har inte haft en stor Sorg mitt i alltihopa som du har haft.

Det kommer att lösa sig med tiden är jag övertygad om.

Kram

Jag vill också vara glad och tokig!!  Det ska bli min nya ambition för livet!

Hur förståeligt och normalt det än är att du inte kommit tillbaka än begriper jag att du blir trött på det. Har du försökt sparka igång med en resa eller en rehab-vistelse nånstans? Det mådde jag väldigt bra av när jag skulle återhämta mig.

Inte för att jämföra våra liv, jag hade "bara" återhämtning från behandlingar att tänka på. Men jag tror på luftombyte för att få syn på vardan igen.

Kramar!

Tack snälla ni för era fina svar, nu rinner tårarna i floder. Jag som aldrig gråter.

Mitt mående just nu har kanske inte på cancersidan att göra, men ni känns som mina vänner och det känns skönt att få skriva av sig här inne. Att kunna/våga erkänna att även jag kan vara mycket svag!

Tack för att ni finns!

Det du gick igenom  var extremt tufft. Inte bara din sjukdom utan det allra allra viktigaste för dej försvann mitt i alltihop. Om jag inte minns helt fel så slog du undan det då för att orka. Det kan vara den reaktionen som kommer nu. Du låter som om du "gått i väggen" Du är inte mer än människa.

Låt dej reagera nu och låt kroppen hämta sej.

Krya på dej nu och ha det så bra du bara kan.

Kramar i massor från mej.

Här får du en liten bild att titta på. Vet ju att du gillar hundar.