Öga mot öga med läkaren. Jag skulle bli jätteförvånad om det någonsin sker via brev eller telefon. Då vore ju patienten lämnad helt ensam med sin reaktion?

Eller vad säger ni andra? Visst kommer man in och träffar läkaren?

Ja jag hoppas verkligen det Lena.

Boken jag läser skriver om att cancersjuka har fått besked via brev eller telefon.
Hemskt.
Och har de då fått beskedet en fredag och det inte går att få tag i någon att prata med under en helg, om det. Då är det hemskt!!

Men idag så tar det på sjukhuset. Och jag hoppas alla sjukhus följer det.

Då kan jag berätta att jag fick beskedet å min mans vägnar per telefon. Detta berodde då i sin tur på extra ordinära omständigheter. Min man arbetar till sjöss på ett fartyg som går mellan Borneo och Taiwan så han är inte så lätt att få tag i alla gånger.

Jag ringde läkaren och frågade om han fått ett provsvar när han tagit bort det, som visade vara malingt melanom. Det första han sa var att man normalt inte lämnar ett sådant här besked per telefon till respektive. Vi kom överens om att han skulle skicka en remiss till kirurgen och att jag skulle meddela min man att han måste åka hem.

Jag upptäckte märket på ryggen en vecka innan han skulle resa ut. Ringde till dermatologen dit vi brukar gå och förklarade saken och fick en tid dagen efter. Det ska tilläggas att just den dermatologen har en far som varit kapten så han vet hur det är att vara sjöman. Han sa också när vi var där at min man riskerade att få en infektion i såret om han reste så tidigt som en vecka efter ned till värmen. Han skulle via Singapore för att få inresevisum till Indonesien.

Han vari Singapore i två dygn och jag hade sagt åt honom att uppsöka en läkare för att få såret omlagt. Detta hade gjorts väldigt enkelt genom att han meddelat agenten att han behövde bli omplåstrad. Men inte min man inte. Han åkte vidare till Borneo där han blev omplåstrad av överstyrman när han kom ombord och då såg denne att det inte såg så bra ut och sände iland honom till Dr Axels djungelsjukshus (finns det någon som läst Fantomen här?). Dr Axel föreslog att han skulle skära upp det igen och sy ihop det på nytt så att det blev snyggt samt att han fick antibiotika. Sagt och gjort.

Under tiden så hade jag fått beskedet om att han behövde komma hem men den han löste av hade redan åkt hem och han skulle vara kvar till Taiwan. Han gick till Dr Axel och fick mängder av remisser på prov som han skulle ta i Taiwan. Jag sa, KOM HEM, du måste opereras, men nej. Då sände jag ett mail till en svensk på kontoret och förklarade situationen och sa att de skulle skaffa en ersättare och sätta iland honom i Taiwan ovsett vad han sa, och så blev det också.

Jo OM patienten har sagt att de vill ha besked per telefon eller via brev så är det ju ok från patientens sida.
Och i ditt/ert fall här nu då sakring.

Min svärmor fick livmodercancer 1986 och läkaren ringde en fredagskväll och frågade om hon hade någon hos sig. Svärmor svarade: Ja min lilla pudel..

Vi var i vår stuga (där vi bor nu) och visste inte ens att hon hade varit till läkaren.

Läkaren säger då: Du har fulla livmodern med cancer!! Jaha säger svärmor och god natt på dig med..

Min svärmor hade ett starkt psyke och hennes cancer opererades och det gick bra då allt låg inkapslat inne i livmodern.

Hon blev frisk och levde till år 2000 och hon var världens bästa svärmor Det var hennes hjärta som slutade slå efter några hjärtinfarkter under senare delen av 1990-talet, cancern kom inte tillbaka!

#5  

Hjälp.

Det är tur att det finns direktiv, för helt klart finns det läkare som har problem med att sätta sig in i patientens situation.

När jag opererades för den "godartade hjärntumören" vilket alla trodde så gjordes ju givetvis en "odling" på vad det var och jag oroade mig inte alls. Jag var mer glad över att ha överlevt själva operationen.

När neurologen ringde två veckor senare tror jag det var så ville han att jag skulle komma omgående och ta med dig din man, sa han.

Då förstod jag att det inte var så bra.

När vi kom så förklarade han utan några omskrivningar att tumören var elakartad på den högsta skalan men att det positiva var att det verkade vara en radikaloperation, det vill säga att allt kunde opereras bort.

Däremot så blev strålning nödvändigt för att vara på den säkra sidan.

Både jag och min man tog det ganska bra nu med facit i hand. Jag blev nog mer förvånad men samtidigt så kände jag fullt förtroende för läkarna och kände att jag var i goda händer.

Jag skulle opereras för att ta bort papillomvirus i halsen. När jag pratade med läkarna så kändes det som om de misstänkte cancer vilket de i efterhand sagt att de gjorde. Jag fick en återbesökstid en vecka efter operationen som innebar att prover skickades till Uppsala och så skedde. En läkare meddelade mig personligen att det visat sig vara cancer i proverna och att jag omedelbart skulle röntgas, remitteras till Gävle och få strålbehandling. Jag är mycket nöjd med både detta och kommande behandlingar. Allt har gått så fint men gissa om jag hade ångest den vecka jag skulle vänta….?

Hej på er förresten!! Nu har jag börjat jobba efter lång skolledighet. Sommar har vi inte haft men skönt har det varit och jag var på återbesök 19 juni där allt fortfarande såg jättefint ut!!

//Marita