Själv har jag enbart haft basalcellscancer och det var inte någon större chock att få besked eller ta bort. Men bägge mina föräldrar hade lugcancer. Min far hade en typ som de behandlade med kemoterapi. Jag kommer så väl ihåg när hans läkare kom upp till mig på kontoret och berättade det hela. Han lovade också att min far skulle få vara där på det sjukhuset så mycket som möjligt för att slippa åka in till lasarettet. Jag är mycket tacksam för detta. Däremot så kan jag säga att läkaren och min far kom inte särskilt bra överens.

Min mor fick cancerbeskedet drygt ett halvår efter att min far hade dött. Hon fick lunginflammation och hamnade på sjukhus och de hittade tumören med hjälp av radioaktiv spårning. Hon fick åka till Lund för operation där ena lungan togs bort.

Läkaren hon hade på lasarettet här var mycket bra, det tyckte även min mor liksom de var i Lund. Läkaren som opererade ringde mig direkt efter operationen. Konvalecensen tillbringade hon på sjukhuset hemma där de kände henne väl då hon arbetet där. Hon levde till hon blev 80 år och fck inte någon ny cancer.

Min man har haft ett maligt melanom på ryggen. Han var på en privat klnnik och tog bort detta och så fort de fick svaret så fick han en remiss till kirurgen till lasarettet här. Han fick tid snabbt och jag var med honom in. De gick igenom precis vad de skulle göra. Det finns ett nationellt handlingsprogram för hur man ska agera.

Han fick en tid och blev opererad, märktet var borttaget men de tog djupare och så tog de också en lympfkötel i armhålan, målvakten som de uttyckte det. Allting de tog bort sändes för analys till patologen. Hade cancern spridt sig så skulle han få kemoterapi och de skulle ta bort fler lymfkörtlar.

Nu var det så turligt att jag upptäckte detta märke i tid så det hade inte spridit sig till lymfan och han behövde ingen mer behandling. Han fick en ypperlig behandling på sjukhuset av professionella människor. Han gick på återbesök 3 år innan han blev friskförklarad. Numera så kollas han på hudmottagningen en gång i halvåret.

Att han sedan behövde opereras flera gånger för samma sak berodde på honom själv och är en helt annan historia som jag ska berätta en annan gång

Han har också haft Kronisk lymfatisk leukemi (KLL) och gjort ett stamcellbyte men det tar vi också vid ett annat tillfälle.

Jag kan inte komma på annat än att samarbetet på sjukhuset fungerade bra. Jag fick alla remisser jag behövde o.s.v utan problem.

Jag återkommer om jag kommer på något annat. Är det frågor som dyker upp i nya utbildningen, Mia?

Detta är det jag läser om ur boken nu.
Kursen har inte börjat än men jag startar redan nu själv…:-)

Tycker det kan vara intressant och skriva och fråga en del här inne nu om allt.

Jag upplever min vård som väldigt bra allt igenom. Både neurologen, onkologen och själva kirurgin.

Min mamma dog i äggstockscancer för ett par år sedan och även hon var väldigt nöjd med vården. Hon fick komma till Hopsice den allra sista tiden.

Trevligt o läsa om er positiva erfarenheter…Just ämnet cancer har jag dålig erfarenhet av.. Känns som man måste ha tur o komma till rätt läkare med en gång.

En bekants far dog i snabbväxande cancer för ett tag sedan…

Han sökte för en böld i armhålan som togs bort o man konstaterade cancer..Sen så hände ingenting.Han blev relativt bra någon månad sedan gick det fort o han dog..Han fick ingen strålning ingen cellgiftbehandling..O han var en renlevnadsmänniska..""Jag kan undra vad den läkaren hade fått sin legitimation."

Sen min väninna som fick konstaterad tarmcancer o fick vänta 3månader på behandling med strålning o cellgifter.Hon dog 2/9-11.Dels så hade hon gått länge o sen den långa väntan på behandling..

Sen har jag lungcancer o jag har fått en så fin behandling när jag har varit o fått mina cellgifter. de är sådana glädjespridare..Sköterskorna.

Men läkarna o det är ju de som bestämmer har jag då lyckas få de som är förvirrade o inte vill behandla en rökare..(O då tänker du!!Men sluta röka,,Inte så lätt som man kan tycka..Sådant som man vet om man har varit där själv)

Cancer beskedet fick jag per telefon..Har haft förändringar i lungorna sen ca 05 Då jag röntgade mig för magen o då såg det att jag hade förändringar där o en cysta på buksportskörten.

Så jag har röntgat mig lite då o då..O så en dag så ringde det en sköterska o presenterade sig som min sköterska - Okej tänkte jag vad är det nu..Jo om jag funderade på något så var det bara o ringa..Men ingen hade sagt att de hade hittat cancer…Så det är ju tur att jag är som jag är..Inte hetsar upp mig..Sen några dagar senar så ringde läkaren o sa att de hittat cancer så de ville att jag skulle komma in omgående..O det kändes inte bra..O då blev jag inlagd o prover togs o jag fick som en extra bonus infektion o höll på o dö,,o fick ligga några veckor extra..O nu sitter jag här o har en cancer som är stabil….Ingen röntgen som visar om cancen har flyttat sig o det kan kännas jobbigt..Efter som cancen oftas tar tag i olika organ beroende på vad modesvulsten sitter…

Olika läkare…

Min Granne har cancer i mage lever..O hans läkare säger till Grannen Lev du ditt liv..jag är till för o försöka få bort din cancer..

O så kan jag tänka lite..

Läkaren gör så gott han kan med de medlen han har att till gå,,

Inte väljer patienter efter deras levende.

Så Ett svar från mig är att jag inte har upplevt något positivt i sjukvården med cancer..

Min mor slutade röka då hon fick beskedet att hon hade lungcancer orsakad av rökning. Hon tillhörde dem som hade en cigarett i munnen så fort hon var vaken. Min far slutade aldrig att röka trots att fick lungcncer inte orsakad av rökning.

Min mor överlevde utan att få cancern tillbaka min far gjorde det inte.

#6 Chik, så tråkigt att du har så dåliga erfarenheter och jag håller med dig om att man inte får skuldbelägga människor som har svårt att sluta röka. Jag har själv rökt (hemmarullade cigaretter utan filter i 35 år) så jag vet hur svårt det är.

# 8 Det var vad mina föräldrar rökte också. Nej jag röker inte och har aldrig gjort.