Hej waltwer.

Du skriver att han opererat bort en hjärntumör och fått strålning.
Hjärnan är komplicerad och likaså strålningen.

Kortisonet i sej tror jag inte gör så han får kramper utan jag tror mer på att de vart inne i hjärnan och att de även strålar.
I hjärnan sitter ju så mycket som styr och påverkar själva kroppen. Så hans karmper kan bero på nåt som tagit skada i hjärnan efter op eller i själva strålbehandlingen.

Jag hoppas han kan få hjälp med detta så det inte är bestående men han kommer att få leva med.

Jag hoppas mina ord hjälper dej lite på vägen. Jag ska leta lite efter kortison och dess biverkningar…men detta låter som ett symptom på att de vart inne i hjärnan.

Kram

Strålbehandling i sej ger även olika biverkningar.
Läs gärna min artikel om Problem vid strålning.

När man strålar så finns det så mycket runt omkring i kroppen som kan ta skada.
Tror att det är därför med som din bror mår sämre efter behandlingarna.

Jag har ju själv opererats för en hjärntumör med strålning och starka doser kortison med nedtrappning.

Jag tror heller inte att det är på grund av kortisonet.

Däremot sa min läkare att det inte är helt ovanligt att få epilepsi efter en sådan operation. Nu beror det kanske på var i hjärnan man varit inne men kan det inte vara ett mindre epileptiskt anfall han fått?

Kan han ha fått ett ökat tryck på hjärnan efter nedtrappning som kan ha orsakat detta anfall?

Tack för era svar. Jag har ingen aning om vad det är han fått.

Han har kommit hem idag igen och läkaren ska tydligen ha sagt att han trodde det var någon nerv som det blir fel på, eller något i den stilen kommer inte ihåg vad mamma sa. Vet dock inte om jag tror på "nervdiagnos" riktigt.

När jag läste bumbleboos inlägg här förut idag så trodde jag också att det kanske var epilepsi han fått, men det verkar inte heller stämma. (läst lite på nätet)

Mamma har pratat med min bror och det var som jag uppfatta första gången han tuppa av, men inte första gången han fått kramper. Mamma har även pratat med kompisen som var med han och fått veta lite mer hur det hela var och det verkar varit lite längre förlopp än vad epilepsi ska vara.

Kommer inte ihåg vart dom hade varit, men dom hade åkt bil till något ställe, medan dom fortfarande var kvar i bilen så hade min bror börjat känna av något i benen så dom hade vänt hem igen. Sen hade kompisen sett hur min bror succesivt blev stelare innan han tuppa av. Så räknar jag med biltiden hem igen till ambulans fanns på plats så var det minst en halvtimme och då var min bror ändå inte vaken. Så som jag fattar information jag hittar om epilepsi så ska inte ett anfall hålla på så länge.

Så just nu vet jag inte nå vad jag ska tro eftersom dessa kramper tydligen gått från relativt lindriga till att tuppa av. Så det där med ökat tryck kanske spelar in. Nu har han som jag fattade gått upp i dos igen av medicin så vi får väl se.

Nackdelen för oss anhöriga är ju att min bror inte säger så mycket utan det är först när det händer något rejält vi får reda på. En annan nackdel är väl att min bror inte heller verkar ta upp följder med läkare så att dom kan hålla koll.

Jag undrar vad det är för undersökningar han gått igenom?

Magnetröntgen hjärna har han med all säkerhet gjort och trycket i hjärnan kan man mäta genom att göra en LP (lumbalpunktion) där man går in med en nål i ryggvtskan (spinalsystemet) ganska långt ner på ryggen och mäter trycket på vätskan som kommer ut.

I sådana här fall är det förmodligen uteslutningsmetoden man får gå på.

Accepterar han att någon av er anhöriga går med honom på ett läkarbesök? Då kunde man som anhörig komma med massa frågor.

Jag vet inte vilka undersökninngar han gjort förutom röntgen. Är nog bara han själv som vet. Det står väl inte på innan han ska röntgas härnäst för det skulle bli ca 1 månad efter avslutad strålning.

Det om han accepterar någon anhörig följer med, vet inte heller. Jag ska ta och fråga min syster om hon kan ta upp det med han och ev följa med. För det är min syster han har mest kontakt med.

Det jag vet är att han hade vätska i huvudet (kommer dock inte ihåg när det var efter op) så det var funderingar om han skulle kunna bli strålad när det var tänkt, men då han genomgått strålning så utgår jag ifrån att åtminstone det mesta av vätskan hade försvunnit.

Hoppas att han går med på att någon följer med honom. Jag vet att jag var väldigt tacksam över att min man var med för jag hade så svårt att ta in mycket information på en gång (och har det fortfarande)

Det är jobbigt när man är bekymrad över en människa med hög integritet. Svårt att komma nära utan att tränga sig på.

Jag hoppas också att han går med på det, om inte annat så kan det ju vara bra då jag har för mig att han även fått problem med närminnet (vet inte hur det är med det idag) så om någon annan är med så kan han ju kolla med den sen.

#9 Ja, det här med närminnet känner jag igen. Jag har stora problem själv. Man har ingen aning än om det är en operationsskada eller biverkningar från strålningen men lutar åt operationsskada då det inte blivit bättre på länge.