Javisst får även djur cancer.

Hoppas att denna apa klarar sig.

Min gamle katt Fritz fick cancer i käkbenet. Vi skulle ta tandssten på honom och de ringde från veterinären och sa att de upptäckt cancer i käken och undrade om de skulle "ta bort" honom när han ändå var sövd.

Neeeej, jag var inte beredd och Fritz hade inte uppvisat några symtom alls. Vi skulle ju bara som sagt ta tandsten.

Hans tumör växte dock med rasande fart och 5 veckor senare fick vi avliva honom. Han hade fullkomlig räkfrossa de sista veckorna.

Det är konstigt att våra djur också ska få våra sjukdomar och det blir tydligen mer och mer vanligt. Jag vet om flera djur som haft cancer och fått avlivas och jag undrar om inte vår katt Puff hade cancer i levern.

Veterinären sa att det mycket möjligt kunde varit just det.

Kramar om dig Humlan..

Min ponny har melanom tumörer, ska antagligen ta biopsi på henne för att se om det är cancer eller bara tumörer utan cancer.

Tragiskt nog finns ingen behandlingsmetod för hästar med cancer som funkar direkt då deras sort är starkare och aggresivare än människors.

Jag hade en katt som fick en rejäl cancertumör bakom örat. Och syrrans tollare fick en rasbunden cancer. Det ligger hos retrivers. Tiken fick två olika cancersjukdomar men klarade sej ett par år genom en operation. Men efter två år så kom det tillbaka med en väldans fart.

Min Siberian Husky fick för 6 år sedan tumörer i juvren och två veckor senare var hon översållad med tumörer och döende. Det var en av de aggressivaste cancerformer veterinären hade sett och berodde sannolikt på en illa genomförd kastrering….eller säger man sterilisering om tikar? Det var i alla fall så sorgligt. jag har t o m hört om strålning eller cellgifter för hundar. Det är dyrt men ger kanske lite hopp?

Juvertumörer ("bröstcancer") är tyvärr inte ovanligt hos katter heller, och användandet av p-piller till honorna ökar risken dessutom. :(

#5 Man säger kastrering om båda. Sterilisering är ett annat typ av ingrepp som knappt görs på katter eller hundar längre. Oerhört tråkigt att höra om tiken! 

Vår förra stövartik fick de sista åren "löpsprutor" och som ett brev på posten kom även livmoderinflammation och juvertumörer. Opererade bort juvertumören och livmodern men hon fick yttreligare juvertumörer och troligen fick hon fler invärtes då hon inte kunde hålla sej utan kissade inne. Veterinären rådde oss att låta henne somna in och då fick hon göra det. Han hade följt henne i 9 år och såg åt vilket håll det gick. Aldrig mer en löpspruta på mina tikar.

Djur får samma sjukdomar. Inte bara har jag haft tikar med juvercancer utan också en tik med diabetes…..Det är definitivt så och den juvercancer som huskytiken var oerhört snabb och aggressiv och det var oerhört smärtsamt att inte ens hinna agera för det handlade om dagar från början till slutet ( åtminstone det jag kunde se)

Både cancer och diabetes kan vara rasbundet. Bland annat retrivers är utsatta för en rasbunden cancersort.

Ja och jämthundar har tydligen uppvisat vissa "anlag" för diabetes. Jag har råkat ut för det med en av mina hundar och har även i bekantskapskretsen hört om detta men har även sett diabetes på en finsk stövare. Det går att hålla djuren vid liv med caninsulin och min hund levde närmare 5 år men blev med tiden blind.

Det finns diabetes hos Finnstövare.

Doglover, där ser man. Men jag som inte jagar med mina hundar tyckte ändå att livskvaliteten blev dräglig och hon kunde promenera som vanligt. Tyvärr fick hon en infektion i kroppen och då fick hon somna in i mina armar, 12 år gammal.

Brommel, jag uttryckte mej rätt kortfattat då jag var upptagen.

Jo, vi misstänkte att vår finne hade det, men som tur var var det inte så. Och när vi forskade lite så såg vi att det fanns rätt mycket i rasen.

Jag har hört från flera att om man får en hund med diabetes så klarar den sej högst ca 2 år. Så jag måste säga att du lyckades bra med din hund. Den hade en duktig Matte

Tusen tack Doglovers!! Jag gav henne spruta och hon fick mycket motion!!! Hon klarade sig i fem år och de ringde bl a från Ultuna för att intervjua mig om just den långa överlevnaden.

Kan tänka mej det. Hoppas du hade lite att tillföra så andra också kan klara sina vovvar längre än 2 år.

Jag berättade om just motionen och att hon fick gå långa promenader i högt tempo vilket hon bemästrade som när hon var frisk. Det gjorde att hon klarade sig på relativt små doser och betydligt lägre än de som rekommenderades. Jag prövade mig fram och ändrade lite då och då i dosen när jag iakttog hennes reaktioner. Det gick riktigt bra faktiskt och jag fick njuta av denna juvel i fler år än jag själv trodde och omgivningen tyckte att jag skulle göra mig av med henne.

Förra hunden fick Malignt Lymfom, inte så vanligt hos BCs.