Kollega död i cancer.
Vi fick precis reda på att en fd kollega dött i cancer. Det var lite snack om hurvida det börjat i tjocktarmen eller njurarna, men det hade också spritt sig till andra delar i kroppen. Han blev lite över 40, efterlämnar tre barn och fru.
Nu var inte vi sådär jättekompisar, men vi hade ändå arbetat och suttit i samma rum i 1,5 år, så visst känns det. Speciellt med en så ung människa.
Han blev uppsagd från sitt jobb i en stor avskedsrunda i våras, och cancern upptäcktes i somras… det var inget bra år för den familjen.
En kollega sa att hon hade lite dåligt samvete, för att han jämt och ständigt sa att han hade "ont i magen" och var tvungen att gå hem. Folk trodde det var nervositet (han var lite sådan), men efter en tid så blir man alltså irriterand på folk som ofta går hem efter halva dagen på jobb.
Möjligen var det cancern som spökade redan då. Man kan ju inte låta bli att undra vad som hänt om han gått och fått kollat det då.
Hatar cancer och älskar vårlökar.
Fy vad tragiskt
Även om man inte stått varandra så nära så berör det. Det gör en själv påmind om hur förgängligt allt är.
Jag minns en period innan min diagnos när jag också fick gå hem tidigare vid flera tillfällen. Man känner sig som en "svikare" men samtidigt så kändes det bra att man hade en förklaring så här i efterhand.
/Maria
Det var verkligen en sorglig historia. I Sverige ska man helst gå sjuk till jobbet och vara tapper och tänk då de som har ont p g a t ex cancer som "sviker" denna folksjäl och går hem. Men det var verkligen ledsamt att läsa om denna unga kille som lämnar familjen på detta sätt. USch!
Om det nu är så att man vet att man har cancer (eller annan allvarlig sjukdom), så säger man väl det. Tror inte att någon skulle bli irriterad över det, tvärtom.
Vad jag menade var att det är extra tråkigt att han inte kollade vad det var, kanske hade han kunnat bli frisk?
Hatar cancer och älskar vårlökar.
Jag tycker också det är synd att han inte kollade sina buksmärtor. Det är inte bara cancer som blir värre och mer svårbotat när man går med det, det gäller andra sjukdomar också. Hellre gå till läkaren en gång för mycket och i onödan!
Vilket förfärligt år för familjen. 
Hur stora är barnen? Om han inte blev mer än lite över 40 är de väl inte så gamla.
Mvh Lena
Sajtvärd på Cancer iFokus
De var mellan 5 och 12.
Hatar cancer och älskar vårlökar.
Stackarna. Jag hoppas det går bra för dem att komma igenom sorgen. Jag kan inte föreställa mig hur det är att förlora en förälder när man är ett litet barn sjävl.
Du går väl inte och dras med dåligt samvete? För det tycker jag vore onödigt. Man kan inte vara samvete åt någon annan.
Kram på dig!
Mvh Lena
Sajtvärd på Cancer iFokus
Hej. Känner igen Din situation. . Har också haft en kollega. som drabbats av cancer likt din kollega. Dog 4 månader efter det han klagat över smärtor första gången. Varken vi eller NI på Er arbetsplats hade kunnat ta beslut åt kollegor.
Ni skall inte ha dåligt samvete. Man kan aldrig ta beslut åt någon annan.Vi bad vår kollega uppsöka läkare. Men inte gjorde han det .
Ta hand om varandra på er arbetsplats. Prata med varandra om hur Ni mår.
Det märkte vi var det viktigaste hos oss.
Varm kram från mig
Var rädda om varandra
Nej jag har inget dåligt samvete alls, så det ska ni inte brkymra er om. Tvärtom kan jag bli irriterad på folk som går och beklagar sig i lång tid, men som inte gör nåt åt det.
Men jag tycker väldigt synd om familjen.
Hatar cancer och älskar vårlökar.
Starta ny diskussion