Fundering (cancer - ärftligt)
Har suttit och funderat länge på detta… Så tänkte faktiskt fråga nu.
När jag var 6 år hade min pappa elakartad cancer i hjärnan. (han var väll då omkring 40 år), min mamma har nyligen behandlats mot bröstcancer. (hon är snart 50 år gammal)
Båda har överlevt. Och vad jag vet är inte cancer vanligt i släkten (är konstigt nog bara mina två päron som lyckats få det i nära släkten i alla fall…)
Kan man på något sätt undersöka om man själv har lättare att utveckla cancer? En gammal lärare sa att jag borde kolla upp det, men hon sade aldrig hur eller var man gör det?
Mvh Emelie 
Hej.
Det enklaste är om du går på kontroller. Tex mammografi eftersom din mamma hade bröstcancer. Eller om du själv undersöker dina bröst så du inte har någon knöl.
All cancer är INTE ärftligt.
Kram
Som #1 säger är inte all cancer ärftlig och skulle någon av dina föräldrar ha någon ärftlig cancer skulle deras ansvarige läkare se till att du kollades för den cancergenen i så fall. Det bästa är att helt enkelt gå på cellprov, mammografi och försöka leva normal sunt 
Med vänliga hälsningar
Chess

Min mamma hade livmodercancer, och min pappa dog i magcancer. Jag tänkte likadant som du, och ringde cancerupplysningen och frågade. De var väldigt vänliga och sa att om man ska säga att en cancer är ärftlig, tex bröstcancer, så ska (typ) din mamma, din syster och din moster ha haft det. Alltså flera stycken och samma cancertyp.
Att dina föräldrar får cancer båda, men olika sorters är bara otur.
Tänk inte för mycket på det, men givetvis ska du kolla dig om du märker nåt.
Hatar cancer och älskar vårlökar.
Tack så mycket för era svar! Blev lugnare nu… Har suttit och gnagt på frågan i flera år nu (läraren sa detta till mig när jag gick i högstadiet inför klassen.. Så det var inget roligt alls att höra.) och flera klasskompisar har gått och varit oroliga för mig pga. detta. Vilket också skrämt upp mig förståss.
"Vanliga" kontroller så som mammografi kommer jag ha som vana då jag blir lite äldre såklart. :)
Mvh Emelie 

Idiotlärare som säger sånt de inte vet nånting om, och dessutom inför en hel klass och inte till dig privat (om de nu var så att de bekymrade sig för dig).
Hatar cancer och älskar vårlökar.
#5: De som oroat sig är de som jag umgåtts med efter högstadiet. De jag vet om i alla fall. Dessvärre har människor lite för bra minne ibland och somliga saker sprider ju sig som löpeld. Tyvärr. Än mer i högstadiet när människor inte riktigt alltid har lärt sig vad som är rätt och fel att gå omkring att säga. (elever emellan - jag tyckte det inte var roligt att bli "utpekad" för att ha *på den tiden* en förälder som haft en allvarligt form av cancer. Hela skolan visste ju om detta sedan efter bara någon vecka…)
Mvh Emelie 