2v är inte så farlig väntetid i mina ögon.

Visst det vore grymt bra om man kunde komma in dagen/arna efter men det skulle innebära att sjukvården konstant har en överkapacitet inplanerad vilket kostar multum. Hade dom tid så skulle man ju få komma in snarast, så två veckors väntan innebär att det är andra sjuka människor som planerats in och har tid. och att Sjukhuset inte har en överkapacitet och har en 2 veckors buffert.

Din kompis kan ju ringa in och säga att hon kan komma om de får ett återbud eller liknande om hon har bråttom.

Dock ska väntetiderna inte fara iväg till månad/er för då behöver man justera upp kapaciteten vilket kostar pengar. Tyvärr är landsting och deras budgetar tungrodda och de har allt för sällan pengar över att gödsla på saker som behövs.

Oavsett vore det bra om det optimeras inom vården utifrån behov och kapacitet mer än vad det egentligen görs.

Jag är tex förvånad att man inte kör treskift på undersökningar och kan få göra röntgenundersökningar mitt i natten. Utrustning för 100-tals miljoner står still på natten, tycker att man bör få välja att komma in nattetid om man har mer bråttom än de dagstider som finns.

Åhh fyyy. Jag hoppas verkligen att det är nåt annat…och inte cancer…

Men jag säger som du JereMina…Att det är fler och fler som får cancer. Och i alla åldrar. Både unga och gamla.
Man blir nästan mörkrädd.

Men jag hoppas att din ingifta släkting får ett bra besked.

Kram till dej

Jag var på begravning i måndags. En vän som fått cancer.

Jag tror att det har lite med åldern att göra också. Ju äldre vi blir desto fler sjuka runtomkring oss.

Dessutom så upptäcker man både cancer och annat numera på ett helt annat sätt. Man är duktigare på att ställa diagnos.

Det innebär också att många med cancer faktist också överlever.

Väntetider kan vara fruktansvärt påfrestande. Jag förstår att du tycker att de borde skynda sig, Jeremina! Men det är skillnad på allvarligt och akut. Ett tillstånd som snabbt förvärras skulle läkarna knappast vänta med att behandla. Så din väninna måste ha bedömts som stabil, och det är ju positivt?

I efterskott förresten, jag undrar hur chockad jag hade blivit om jag gått till husläkare en dag och blivit opererad nästa. Kanske väntetider är bra också, för att de ger en lite ställtid?

Stor kram till dig, JereMina!

Jag har haft så lite erfarenhet ang cancer så jag kanske ställer dumma frågor här? Det känns lite så faktiskt så jag skriver inget mer här sedan. Runt omkring mig har det varit mer lungemfysem och sådant, det kan jag ganska mycket om men inte cancer.

Och visst är det åldern som gör att fler runt omkring får cancer men jag tycker att det har exploderat runt mig.

Men ni som läst om min mans kusin vet att om han inte fått vänta i 3 veckor så hade han haft bättre chanser. Är det så konstigt då att jag är undrande?

Jag förstår att som fridaybrew skriver att det är andra som har inbokade tider. Du behövde inte vara så spydig, jag har mycket annat tungt runt omkring mig men provar att bry mig om andra och så även i fallet med den ingifta släktingen. Om inte man frågar så får man inga svar och kan inte få någon lärdom (det säger jag till mina elever)

Nu ska jag berätta en sak för er. Jag har fått vänta i flera år på att få en enkel operation gjord uppe i Umeå och har fått vänta för att sjukvården meddelat: det finns de som har cancer som måste gå före.

Jag sa till slut till de att det blir det aldrig min tur då, för det kommer alltid att finnas de som har cancer. Det kändes konstigt att måsta bli arg för att efter 18 år få mina magmuskler ihopsydda.

Tack för mig….

2 veckor är jobbig tid att vänta, det förstår jag. Jag har väntat på vissa provsvar som är lika jobbiga varje gång, inte livshotande men ändå jobbigt att vänta. Men som även Lena säger, hur skulle det kännas att skickas in på operation samma dag som man tagit ett prov, inte en chans att förbereda sig mentalt

Undrar också var i Fridaybrews text han var spydig? Visst upplever man olika och visst är det bra, men ens upplevelser är ofta färgade vad som hände under vardagen. Så ett litet ord som inte är illa ment kan ta en över kanten.

Jag tycker som JereMina att två veckor är lång tid på att få svar.
Och som den sjuka då och de anhöriga, de måste uppleva denna tiden oerhört svår.

Skickar en stoor tröstekram till JereMina och du ska INTE sluta skriva här.  Du får skriva precis när helst du känner för det. Om det är tungt hemma, sjukdomsbesked och allt annat.

Kram till dej JereMina!

Ah typiskt! Jag skrev ett långt svar och så knappade jag bort det…

Jag börjar om igen.

JereMina, jag hoppas att du blir kvar på sajten. Både för att kunna ställa frågor när du känner att du vill det, och för att dela med dig av dina erfarenheter.

Jag läste inte Fridaybrews inlägg #1 som spydigt. Kanske för att jag är van vid hans rakt-på-sak-stil när han skriver. Inga krusiduller där inte…

Människor uttrycker välvilja på olika sätt. En del är varma och stöttande när de skriver. En del delar med sig av sin klokskap. En del går på frågor från en praktisk synvinkel, och hjälper till på det sättet. Alla sorter är representerade här, och Fridaybrew hör till den sista gruppen.

När jag läser om #1 ser jag ett svar på frågan, hur kan det vara väntetider på två veckor? Det kan ju vara för att jag tjötat lite med Fridaybrew annars, men jag är van vid hans sätt att uttrycka sig, och jag uppskattar hans praktiska förhållningssätt desto mer eftersom jag inte har det. Jag ser bara ett svar på frågan, efter hans erfarenheter.

Är det någon som har något mer att säga, pm:a mig gärna. Jag är inte mer än människa, jag kan missa saker och missuppfatta. Men jag vill att alla ska känna sig välkomna på min sajt.

Kram till alla!
Lena

#5 Jag hoppas du får din operation snart. Hur många andra patienter det än finns så måste det gå att planera in en icke akut operation.

Lycka till!

Jag tackar för era svar LaSadie, Mia och Lena

#13 Lena jag fick den efter många års väntande!

Väntan är plågsamt!! Jag fick vänta en vecka efter min operation som vad jag förstår i efterhand var en biopsi. De misstänkte cancer från början när jag kom in med min hesa röst. Att vänta på besked är fruktansvärt och två veckor är länge för den som ska få veta om man har cancer eller inte. Nu är nog två veckor i sammanhanget inte så farligt länge men för den som väntar är det en evighet. Jag tycker väl i och för sig det svullna benet låter bråttom som sjutton och undrar varför hon skulle vänta två veckor? Är det provtagningen eller är det kanske hennes tillstånd som måste stabiliseras? Jag hoppas hon får ett bra besked men å andra sidan så överlever de flesta cancer, har jag läst!!!

#14 Det var ju för väl att du fått det gjort, till sist. Jag förstår varför du är känslig för väntetider.

Där kom Brommel med ett till svar på varför det är väntetider! När man gör en biopsi ska "testborrningen" analyseras ordentligt. Och det är också sånt som tar tid. Provet strimlas och färgas in och undersöks i mikroskop för att man ska se om det innehåller cancerceller.

Det gör inte väntetiden lättare, förutom att det är bra att ha en förklaring till varför det tar sån tid.

Nu förstår jag så tack Brommel och Lena, antagligen gör de en biopsi och det var något som jag inte fått uppgifter om. Det tar ju sin tid!

Biopsi tar tid men om det vore överhängande så kan de begära förtur som i mitt fall. Jag fick vänta en vecka!!!! Men även en timmes väntan är rena rama tortyren!!

Brommel….då hennes ben varit blått och som en stock i flera veckor och läkarna sagt att det berodde på rosfebern så är det lätt att undra om de missat cancer och det redan har gått för lång tid. Jag hoppas och vill tro att hon får den hjälp hon behöver i tid.

Hon är trött och sover mycket och henne närmast anhöriga är naturligtvis oroliga.

Jag är en sådan person att jag vill hjälpa andra och strider gärna för andra men kan även strida för mig själv när det gäller sjukvården.

Det är bra att sådana som du finns, JereMina, som orkar ta fajten. Det är bara så sorgligt att det ska behövas tycker jag…

Jag har hjälpt många kan jag säga och det är sällan som jag misslyckats och då jag lyckas mår jag så bra i mig själv.

Agilis…jag önskar att jag kunnat hjälpa dig med!

Lena….jag såg detta i din artikel om Ödem!

Det är så det är med denna kvinna som har haft rosfeber 3 gånger och ena benet är som ett elefantben. Men hur kan det sedan bli cancer av det? Kanske läkarna har fel då?

Ödem innebär svullnad i vävnaderna p.g.a vätskesamling. Går det långt kan det utvecklas till elefantiasis. I lindrigare fall riskerar man infektioner som rosfeber. Fångar man upp lymfödem tidigt behöver det inte påverka ens liv över huvud taget.

Vad jag vet medför inte lymfödem någon ökad risk för cancer. Så hur det hänger ihop för hennes del, det kan jag inte gissa något om.

Lymfödem kan man få av flera orsaker, bl.a kan det vara medfött. Eller det kan vara en infektion, kanske som rosfeber, eller för att man blivit av med lymfkörtlar, som man kan bli vid en canceroperation.

Frågan är ju varför hennes ben svullnade upp, och hur det hänger ihop med knölarna i ljumsken. Jag kan tänka mig att cancer i njurar och lever i första hand sprider sig till lymfkörtlarna i ljumsken. Och kanske har det stoppat lymfflödet så att hon fått ödem.

Det är bara gissningar från min sida! Du får nog vänta de där två veckorna för att få ett vettigt svar.

Vet du om hon redan har fått remiss till lymfterapeut? De kan vara olika snabba med det i olika landsting, så det kan vara värt att kolla.

Tack för dina svar och att du svarar och berättar vad du vet Lena. Jag vet inte om hon ska till en lymfterapeut, ska fråga!

Jag fick veta idag att hon har cancer och att de hittat modersvulster i ljumsken, det var vad de sa. De ska leta cancern men visste inte vart de skulle börja. De såg att det var något på njurarna på röntgen och att gallan var jättedålig.

Usch så förfärligt. Om modersvulsterna sitter i ljumsken handlar det alltså om lymfcancer? Som kan ha spritt sig vidare? Fast vi hoppas inte.

Jag har inte så mycket att säga mer än att jag hoppas att det inte hunnit bli så farligt. Och så hoppas jag att din väninna är en kämpe!

Vi får hålla tummarna att de hittat det i tid och kan hjälpa henne!

Hon ska nu få gallan bortopererad då de ser att hon har cancer där och hoppas att det är modersvulsten som gav metastaser i ljumsken.

Men hon ska få vänta i 2 veckor innan de opererar. Vi hoppas att det ska göra henne frisk.

Nu var du bestämt sarkastisk! Jag skulle tolka väntetiden som att läkarna bedömer att det inte är akut. Och det är ju faktiskt positivt i sammanhanget.

Jag instämmer i förhoppningen att de hittat modersvulsten, så att hon kan få skiten bortopererad!

Googlade lite olika resultat på "leva utan gallblåsa" och det verkar som man klarar sig alldeles utmärkt.  Man kan få lite mag- och tarmproblem, men inget som man inte kan justera med diet.

Önska henne lycka till!

Nej Lena jag menade inte att vara sarkastisk för jag förstår att det kan vara så har ni berättat för mig här. Det är hon själv som uttrycker sig så om väntetiden. Hon sa det till min mammas sambo igår.

Det är ju det som är så bra att man kan leva utan gallblåsa så hon har kanske en bra chans att bli bra.

Jag kommer att önska henne lycka till!

Jag menade inte att kritisera sarkasmen på något sätt, jag tyckte det var rätt roligt sagt. Man kan behöva lite humor och självdistans, och det har uppenbarligen din väninna. Bra för henne!

Humor kan lösa många knutar Lena

Hon blev inlagd i måndags då hon fått vätska i lungorna och de ska nu ta hand om henne tidigare.

Jag träffade henne i helgen och de letar fortfarande efter vart det sitter men hon ska få cellgifter och de fortsätter att leta. Denna kvinna har en sådan livslust och livsgnista så jag tror att hon kan klara upp det.

Jag håller tummarna för det!

Tack Lena!

Tyvärr har ännu en fått cancer, min moster som är gift alltså med mammas bror. Hon har fått bröstcancer och tumören var bara 4 mm och togs bort i förra veckan. Från Mammografi till operation tog det bara 4 veckor och ändå var det över Jul. Hon bor i Stockholm och där går det som av bara farten verkar det som jämfört med Östersund.

Jag vet då jag har haft en släkting som fick hjälp och levde med cancer i 25 år innan hon dog och en morbror som fick snabb hjälp nu förra året men är illa däran då det går åt levern nu från lungorna.

Nu kom kritiska jag fram igen men det är så det är bara!!!!

Men nej så jobbigt! En till!  

Tyvärr är cancer en ålderssjukdom, som drabbar en av tre. Det är en otroligt hög siffra! Det positiva med att det är en vanlig sjukdom är att diagnosmetoderna (och behandlingarna) blir bättre och bättre, så att tumörerna upptäcks tidigare. Då har man mycket bättre chanser att klara sig.

Det negativa är att ju äldre vi blir, desto fler omkring oss kommer att drabbas…

Din moster måste ändå ha upptäckts tidigt? 4mm är ganska litet, så hon kanske klarar sig från andra behandlingar?

Fyra veckor är snabbt. Men kanske var det just tack vare jultider? Jag tror många som känner sig lite krassliga eller upptäcker något fel skjuter upp det till januari, för att inte få helgerna förstörda. Eller är jag ute och cyklar?

Å andra sidan tog det nog ungefär 4-5 veckor för mig också, från första besöket på vårdcentralen till operation. Så de kanske är snabbare i Stockholm. Eller så är de snabba just när det gäller bröstcancer, för att det är så vanligt så det går på rutin vad som ska göras?

Du får en stor kram av mig, Jeremina!

Kramar tillbaka söta Lena

#1 Jag funderar lite på et här med röntgen under natten. Jag har själv gjort röntgen av huvudet nattetid ett par gånger. Min bror som fick en stroke i våras gjorde en CT kl 03.00.

Så på Sahlgrenska är röntgenavdelningarna öppna dygnet runt. Nu är det med all säkerthet till för akutfallen i första hand men de står inte still.

Röntgenavdelninganra är kanske bemannade men inte till kapacitet. Dvs de har nog personal för akutfall på plats så de kan dra igång den maskinen som behövs vid tillfället. Dock står troligen 90% av maskinerna still större delen av natten.

Treskift på undersökningsavdelningarna skulle vara bra för sverige samt öka hela sjukhusets kapacitet då många ligger inne kvar på sjukhuset i väntat på undersökningstider. Dock de som ligger inne brukar dock bara vänta ett eller två dygn beroende på vad för apparat som ska användas.

Tycker tex domstolarna skulle arbeta treskift alla dagar i veckan, för det är kostsamt ur ett samhällsperspektiv i förtroendekapital att man många gånger blir tvungen att vänta över ett år för att ens tingsrätten ska ta upp ett fall. Det ska inte ta 2-3 år att gå igenom rättsinstanserna.

Skolor som står tomma på kvällar kan utnyttjas bättre är ett annat exempel, läxhjälp, spelkvällar, eller kvällskurser för barn med ämnen som de själva väljer.

Förut använde kommunala musikskolan klassrummen på kvällsitd. Idag är den mycket mindre förstås, men det kanske de gör fortfarande? Läxhjälp i klassrummen vore suveränt, istället för i bibliotek och kyrkor där man inte känner sig bekväm.

Jag kan tala om att denna kvinna fick bakterier i blodet under cellgiftsbehandling och hamnade på sjukhuset där hon fick den hjälp hon behövde.

Är det någon som känner igen detta? Har det med immunförsvaret att göra?

Antagligen. Cellgifter förstör inte bara cancercellerna utan alla snabbväxande celler i kroppen, och det betyder att immunförsvaret också tar stryk. Så man måste vara väldigt försiktig under behandling!

Hoppas hon klarar sig bättre nu.

Bakterier i blodet är väldigt vanligt, blodförgiftning helst enkelt. Eftersom cellgifer tar mest på snabbdelande celler (dvs både cancerceller och slemhinnor) är det lätt att få små sår speciellt i slemhinnor. Då är det också lätt för bakterier att ta sig in i kroppen och börja föröka sig ohämmat. Det låga immunförsvaret gör att kroppen inte kan försvara sig och då går det fort.

Jag har haft sepsis flera gånger, mer eller mindre allvarliga. Det vanligaste för mig var tarmbakterier i blodet. Min mag- och tarmkanal tog väldigt mycket stryk av behandlingarna och det märktes på flera sätt…

Tack Agilis för ditt svar det var mycket bra så jag vet vad som hände med henne.

Jag lade märke till min utomordentligt dåliga stavning, jag skyller på mina ögon, jag ser inte att läsa texten riktigt, haha!

Får man en riktigt tung cellgiftskur, så kan man till och med slå ut sitt immunförsvar så mycket att man blir sjuk av "goda", kroppsegna bakterier också. Då gäller det att vara noga med hygien och kolla kroppstemperaturen iaf två- tre gånger om dagen. Får man en infektion så vill man gärna behandla den snabbast möjligt. Vid min mest allvarliga sepsis tog det bara fyra timmar mellan hemma med 38 grader och till CIVA med över 40 grader och 35 i tryck. Men så är det bara i extremfall och vid mycket dåliga värden.

Det känns lite konstigt att skriva i tråden efter Agilis Kvinnan som tråden handlar om skulle få något svar idag men det var tvunget att vara muntligt och inte via telefonen. De har scannat hela kroppen så nu får vi höra hur det ser ut idag

Det är bra att det blir muntligt, inte bara för oss som listar telefonen bland tio värsta uppfinningar någonsin. Jag hoppas att hon får goda nyheter och att hennes läkare förklarar allt på ett bra sätt!

Svaret blev: De tror (bara tror fortfarande) att hon har cancer i levern och gallan. Det har blivit lite större men de har stoppat upp det

motsägelsefullt, eller? Nu ska hon äta cellgifter i 3 månader

och scannas igen. Vi får hoppas att det försvinner sen denna jäkla cancer så hon kan bli samma gamla glada som hon alltid varit.

Hennes man fyller 50 år i år så det blir blandade känslor i familjen men vi håller tummarna

Det där förstod inte jag heller. Men jag håller tummarna för att cellgifterna åstadkommer storverk!

Jag håller också tummarna.

Jag håller med tummarna.

Kramen

Ni är så goa

Hon fick inte antibiotika denna gång i samband med cellgiftbehandlingen och har fått en infektion och är så dålig. Läkaren hade glömt det…får man göra så?

Vet inte vad för cg som denna får men jag själv får inte antibiotika och jag ser inte heller andra runt omkring mig få antibiotika med behandlingen. Däremot så är de ofta givmilda med kortison. Troligen har denna person missuppfattat kortisonbehandling som antibiotika.

Kortisonet tackar jag nej till för jag mår bättre utan det, vilket också gör att man inte ser på mig att jag tar cellgifter eller kortison (som jag inte tar men många andra gör) för jag inte blir sådär pluffsig i ansamlar vätska samt blir mer rodnader på huden som man ser fota på avdelningarna.

Tycker kortisonet gör att det pirrar mer i huden och kroppen så jag var glad när jag sa ifrån, dock så ger de kortison på sådan rutin att jag fått det av misstag några gånger. Så därför tror jag mer på att det är kortison som avses och inte antibiotika, speciellt inte om man inte har en infektion så ges inte antibiotika normalt. Har man dock en infektion så ges inte cg. Hur som haver så är antibiotika och cellgift inte så vanlig vad jag vet.

Man blir väldigt infektionskänslig av de flesta cg behandlingar, det kvittar om man gör allt rätt man kan bli sjuk iaf. Det är ingen lek.

Läksren var troligen inte på plats heller när denne fick sin behandling utan den administreras av sjuksköterskor, så var felet begåtts är svårt att veta är det journalen eller sjuksyrran som missat?

Därför är det viktigt att man är hyfsat insatt i hur man får sin egen behandling så man kan rätta till eventuella felaktigheter då dom dyker upp. Tex höll jag på att få en dubbel så kraftig cellgift men jag hindrade det vilket räddade mina njurar. Så man måste vara vaken och lyssna.

Om man vet att man ska få antibiotika och märker att man inte fått den sprutan eller droppet som vanligt då får man säga till så löser det sig på plats innan man blir sjuk. Så det är trist men förhoppningsvis har din vän lärt sig denna läxa den hårda vägen att vara mer om sig och kring sig. Även om det är en tuff period just nu så måste man det.

Det är antibiotika det handlar om och hon var fått cortison bara en gång och blev då jättepigg av det.

Nog är det så att man måste vara om sig och kring sig när det gäller sig själv och sjukvården när man har olika typer av allvarliga sjukdomar.

Hon håller livsgnistan uppe och det är jag så glad för så kanske hon klarar detta då..

Hon har scannats över hela kroppen och de hittade i levern, gallgångarna och i bröstryggen. Vet ni vad det betyder?

Vad det betyder vet jag inte och vill inte sia om heller, men jag tror att det man kan hoppas på är att de kan stoppa upp det, så att det inte växer mer.

Vad berättar hon själv?

Kram!

Hon vet inte mer själv utan det är vad hon fått veta. Hennes man säger också att hpn får sådana raseriutbrott ibland. Jag hoppas hon blir bra nu och att hon kan få umgås med sina barnbarn som hon vill.

Kram tillbaka Lena

Hon dog igår Jag har skrivit ett eget inlägg om det nu

Jag beklagar verkligen. Det är så sorgligt när det händer

Tack Brommel och det är så synd om hennes sambo som varit gift med min syster och jag är moster till hans två barn. Denna man är den mest underbara, snälla man och pappa som jag nånsin skådat..