Hej vännen.

Förstår att du har det tufft nu och är orolig både för din mammas sambo och för din mamma.
Ofta tar de till de metoderna för att kunna få bort en cancerknöl.
Stråla först för att få ner cancerknölen och sedan operera. Sedan kan han strålas efter också för att hålla det i schack.

Det är viktigt  att ni har någon att prata med.
Har du det? Har din mamma det?

Hinner tyvärr inte skriva mer nu men du får gärna skriva av dej här inne när du känner att det är tungt.
Vi finns här inne.

Kram på dej.

Håller med mia. Skriv av dig. Det är skönt att få bolla sin oro med andra.

Jag funderar på din mammas "alkoholism" Hon verkar ju kunna dricka med måtta nu emellanåt och det klarar en riktig alkoholist sällan utan att ramla dit igen så hon kanske är starkare än du tror?

Jg känner igen den där känslan av att försöka vara positiv och så gråter man inombords istället.

Försök att tala om för din mamma hur orolig du är. Du kan ju även tala om att du är orolig för hennes drickande så kanske hon tänker tillen extra gång.

Hoppas innerligt att det går bra för din mammas sambo med strålningen och sedan operation.

Essy, jag funderar som Mia över om du kan få någon samtalskontakt. På onkologen finns det kurator om du behöver någon att prata med. Hur lätt eller svårt det är att få tid hos kurator beror förstås på belastningen, men det finns andra vägar att hitta någon utomstående att få stöd av. Förutom att vi förstås finns här för dig!

Den värsta oron är nu, innan ni vet något säkert. Det är en jobbig tid, Oavsett hur det utvecklar sig mår man bättre när man vet vad som händer.

Jag hoppas att det går bra för honom. Och för din mamma och dig också!

Kram

Jag bor inte i samma stad eller landsting som min mamma och hennes sambo, så jag har ingen kurator på onokologen. Däremot vet jag att både mamma och sambon har haft kontakt med kurator där.

Jag kan prata med flera av min vänner dock är jag nästan lite rädd att göra det för mycket. Rädd att förlora folk i min närhet just nu och på något sätt vill jag därför inte berätta allt eller bli för ledsen inför dem för att vara för mycket. Jag vet att det är dumt tänk och flera har sagt att jag inte får tänka så när ajg har berättat det för dem men svårt ändå.

Skönt att veta att det ändå är så de "ofta" gör, att försöka stråla ner. Kändes så hemskt med orden "vi kan inte operera". Bara att hoppas på de bästa, nästa införmöte är redan på onsdag så det går fort nu. Skönt det i alla fall.

Mamma har fortfarande svårt för alkoholen det är det som är problemet, hon kan fortfarande inte helt hantera det. Vet att sambon sagt det, dock tål hon nästan ingenting längre så hon blir konstig av 1/2 glas vin. Det är därför ajg är så rädd för att hon skall trilla dit igen.

Tack för att ni svarar, skönt som sagt att bara skiva av sig..

Att ni bor i olika landsting kan inte vara ett stort problem. Om du ber om hjälp med att hantera det här får de väl skaka fram en kurator åt dig, vare sig det går via ditt landsting eller deras. Just för att du ska ha någon som du alltid kan prata av dig med, utan att ta hänsyn till relationen!

Bumbleboo brukar annars nämna svenska kyrkan. (Eller hur, Maria?) Man behöver inte vara kristen för att få hjälp hos dem. Utan man kan få en samtalskontakt helt enkelt.

Har du upptäckt beroenden.ifokus.se? Där kan du ställa frågor om din mammas alkoholbruk. De borde veta om det finns anledning till oro. Jag vet inte om det är ett gott tecken eller ett dåligt att hon inte tål minsta lilla, fast jag tror det förra.

Essy, så här på nyårsdan måste jag få önska dig ett gott nytt år. Jag hoppas 2013 har med sig många glädjeämnen åt dig, trots allt.

Och fortsätt gärna att skriva av dig!

Absolut. Kyrkan har ju personal som är utbildade när det gäller människor i kris och man behöver inte vara rädd att man ska bli påprackad någon religion.

På de flesta sjukhus finns även sjukhuskyrkan.

Han mådde helt ok för 1,5 vecka sedan. Men set är ritkigt illa nu. I måndags eftermiddag åkte dem akut in till sjukhuset för han åt inget och hade kreftiga smärtor i magen. Beskedet; metastaser i lever, lungor, mjälte och binjurar och en extremt stor lever som pressar på tarmarna vilket gav smärtan. Första natten blev han bättre.. nu en natt senare ligger han i resperator. Troligen är han för svag för både strålning och cellgifter om de ens skulle hjälpa men kanske fördröja… får inte tag på min mamma nu hon ringde förut och sa att det var riktigt riktigt illa på mitt mobilsvar….

Åh det låter inte bra. Inte vet jag hur illa det är, men det måste kännas väldigt skrämmande för er.

Essy, hur går det för dig i det här? Har du möjlighet att hälsa på honom, kanske ta ledigt ett tag?

Styrkekram!