Tack och lov så känner inte jag heller igen mig men det är viktigt att sådant här kommer fram oh det här med kontaktsköterska låter ju alldeles strålande.

Det är oacceptabelt att bli illa bemött inom vården *punkt slut*

Länge fick jag gå med hes röst och rethosta och blev inte tagen på allvar. Jag fick remisser till logopeder, hostmedicin och andra mer eller mindre goda råd tex att dricka te med honung. Till slut lyckades jag få en läkare att skriva en remiss och efter diagnos blev jag väl bemött och mötte fantastisk personal vid både Hudiksvalls och Gävle sjukhus. Där tar man saker på allvar och läkarna är vänliga och mycket seriösa.

Sommaren 2012 fick jag plötsligt väldig värk i mitt bröstben och eftersom jag har haft cancer sedan 2009 så blev jag naturligvis orolig. Onkologen som jag tog kontakt med lät mig gå igenom två olika röntgen och de såg en difus förändring mitt på mitt bröstben, deras diagnos var att det är en inflammation som jag också fick medicin mot..Värken släppte inte och knölen mitt på bröstbenet blev större.Ånyo tog jag kontakt med Onkolgläkare men fick inget direkt svar annat än att de skulle titta på det om tre månader igen..Jag hade jättmycket värk och åt de tabletter som skrevs ut mot smärtan..Mitt i natten kunde det hugga till så att man nästan flög ur sängen och efter att ha suttit en halvtimmes så gav värken med sig så att jag somnade om..På nytt ringde jag upp till sjukhuset och ville att de skulla ta mig på "allvar" jag ville ha en utredning om detta men tyvärr, det skulle bli vid nästa besök..Inget hörde därifrån, tiden gick och till slut orkade jag inte längre leva i ovisshet, jag tog kontakt med en annan läkare på orten och efter att han kontrollerat min knöl frågade han om han fick tala i klarspråk vilket jag givetvis ville. Trots att han inte tagit ny röntgen, han hade bara de två som fanns tidigare så säger han att denna knöl har med 80% säkerhet att göra med min prostatcancer.. Det är klart att det blev en chock, jag ville att han skulle skriva ner på en lapp vad som borde göras och där skrev han, ny röntgen, biopsi av bröstbebet, strålning alt cellgifter…Detta hände kl 1300 på dagen..samma dag åkte jag upp till Urologen och lade lappen mitt framför ögonen på den skötare jag tidigare pratat med och åkte hem därefter..Jag har 7-8 km till sjukhuset och hade bara hunnit hem så ringde skötaren och sade att jag var inbokad på en akutröntgen så det var bara att återvända. Ny röntgen togs och efter några dagar fick jag besked om att biopsi skulle tas av bröstben och mjukdelar, jag blev då lovad att detta skulle ske under narkos..När jag kom till sjukhuset den 19/2 fick jag klart för mig att någon narkos skulle det inte bli, det skall göras under lokalbedövning..Då säger jag att då jag inte får narkos då avstår jag och åker hem men en läkare kom och sade att jag inte skulle känna något, det skulle bara "knastra"  då de tog provet som skulle göras på röntgenavdelningen. Tyvärr så lät jag mig övertalas och blev skjutsad över till röntgen i min säng. Lokalbedövning lades och det gick bra, prover ut mjukdelarna togs och jag kände inget me men, nu var det dags för prov i bröstbenet. Läkaren skulle ha en bit därifrån som de skulle analysera.. Detta gjorde så ont att jag skrek rakt ut, inte märkligt om tavlorna i väntrummet ramlade ner, läkaren avbröt efter ett par försök och jag skulle kallas in för under narkos ta provet.Torsdag de 21/2 var det dags, jag lades in på avdelningen och blev transporterad till röntgen för provtagning, denna gång under narkos och allt gick mycket smärtfritt, visserligen har jag haft mycket ont Efteråt men provet är ju en növändighet om de ska få fram vad som felas mitt bröstben. Efter en dryg vecka får jag besked att det var cancer som med största sannorlikhet hade att göra med prostatacancern, den hade alltså spridit sig dit..Man blev bestört, förbannad och jag menar att läkarna vid sjukhuset inte har gjort sitt jobb och tagit mig på allvar då jag klagat i sex månader på detta.. Min fru vill nu lämna in en anmälan till den instution som handlägger dylika ärenden, det hjälper inte mig men det kommer säkert fler fall efter mig.. Just nu går jag och väntar på besked om när jag skall bli inlagd vid Umeå universitetssjuhus NUS för behandling, viken behandling det blir vet jag inte så det är med spänning man går och väntar..  Antagligen anser sjukvården att jag är för gammal för att sats på och jag har tur som har en utbildad hustru som är bra på att stå på sig(själv orkar jag inte), hon har satt en blåslampa i baken på läkarna på urologen och aldrig förr har de ringt så mycket som de gjort sedan provet,, sjukt är det och för att vara sjuk måste man vara mycket frisk..så är det.. Mitt inlägg blev långt ursäkta för det, men tyvärr så måste jag skriva det så här långt då det är så mycket som hänt sista dagarna..nu är det bara att hoppas att de i Umeå får bukt med min cancer för jag vill ju leva ett antal år till..

Blir stum, förbannad, ja, det saknas ord. Inte inte för inte sägs det väl att man måste vara frisk för att vara sjuk.

Själv är jag inte sjuk, men  det finns cancer i släkten, min bästa väninna hade det, en annan väninna också. så jag vet en liten gnutta av ur det är.

Ge Dig aldrig. Kram

Fy fan, Björnidet, ursäkta att jag svär, men jag blir så ledsen och arg när jag läser. Hur kan de nonchalera sånt! 😡

Jag tycker att du ska göra en anmälan. I bästa fall får de sig en tankeställare så att de är alertare med att hjälpa andra som råkar ut för samma sak. Och du får lite upprättelse också. Sex månader utan hjälp… Nej, jag blir argare ju mer jag tänker på det!

Jag hoppas de får bukt med eländet. Jag säger som Signemo, ge dig aldrig.

Kram!

Skandal Björnidet! Patientombudsmannen kan säkert hjälpa er med anmälan.