Är snart 14 år och mår rent ut sagt skit. De känns som om att alla ska överge mig ensam kvar på jorden just nu. Låter kanske lit dumt men de är så jag känner. Min älskade mormor dog i cancer för ca 2 år sedan. Jag gick alltid till henne och försökte lära mig ett speciellt korsord som hon tyckte väldigt mycket om;) vi pratade, spelade spel och fikade nästan alltid. Älskade att gå till henne på sommaren och hjälpa henne med att rensa växthuset, vi brukade få gurkor med oss hem och dom gurkorna har jag kallat för "mormorgurkor" sen jag var 4 år och gör fortfarande. Hon har haft cancer 2 gåner innan men denna gången spred det sig. Vet inte vart de började men hon hade det iallafall till slut i magen nån stans, halsen, lungorna, musklerna och i hjärnan. Älskar henne och de gör såå ont att tänka tillbaka på allt vi gjort, sitter och gråter jätte mycket nu när jag skriver de. För ett år sedan fick min mamma tjocktarmcancer som var "elakartad" hon opererades och hennes blodvärde lår uppe på 400. Vet inte riktigt vad som är normalt men hon hade de iallafall. Idag är hon så gott som frisk men kollar sig varje år så att de inte ska komma tillbaka. När hon var som sjukast så kände jag mig väldigt ensam. Jag pratade med mamma hela tiden om jag mådde dåligt, men nu var de hon som mådde dåligt och jag kände mig så hjälplös. Allt hon gjort för mig. Sen så dog min gammelmormor i stroke för ett halv år sedan men har tidigare i sitt liv haft cancer, hjärtattack 2 gånger, hjärnblödning och annan skit. I gen historia som jag kan ta upp nu, kommer ta 100 år att berätta. Och till sist så dog min mammas morbror för några månader sedan. Han har haft cancer länge men har "stannat upp den" för att kunna fortsätta leva. Dom sa att de inte gick att bota för att om man skulle tagit bort den så skulle han dött i vilket fall för att den satt på ett sånt dumt ställe. Nu denna dagen som jag skriver detta så spred hans aska i havet och de var de han ville. Ja som sagt så sitter jag och gapgrinar just nu. Har haft de ganska jobbigt ett tag nu och känner inte att jag orkar så mycket mer nu. Ville bara skriva av mig lite för de är känslor som jag inte kan berätta för vem som helst.