Har levercancer bland annat, De tumörer jag har heter Zollinger-Ellison :
http://sv.wikipedia.org/wiki/Zollinger-Ellisons_syndrom

Har tagit cellgifter konstant i 8-11 år typ (har inte riktigt koll på det), dock haft det sen 14 år tillbaka. hm? kanskea tagit cellgifter längre ändå *funderar* äh det kvittar.

Har varit på levertransplantationsutredning men jag har tumörer lite spritt så det föll på det.

Finns egentligen inget positivt det finns dåligt och sen finns det mindre dåligt.

Det som jag klassar som dåligt är att det är cancer man mår dåligt o cellgifter är inte att leka med.

Mindre dåligt är jag har tur som bor i sverige, har tumörer som inte är elakartade (dvs då är långsama tumörer jag har)

Det blir vad man gör det, så min approach som kankse inte fungerar för andra är att inte bry mig. Óftast går jag på cellgiftbehandlingen och somnar (för jag är nattmänniska) sen när jag vaknar är allt klart. Att oroa sig är naturligt men det är inte fördelaktigt när man väl är inne i själva processen av cancer. Bästa är att slappna av göra det man ska med att följa medicineringen och låta sjukhuset göra det dom är bäst på.

Jag har tex valt bort kortisonet helt i min behandling får jämt påminna sköterskan att inte ge mig den sprutan för konstigt nog står det fortfarande i journalen. Sen tar jag inget mot illamåendet, men då mår jag rätt dåligt också men inte så att jag inte klarar av att fungera. Men detta har jag kommit fram till fungerar bäst för mig efter många år. Inget som rekomenderas till cancer noobs =)

Levertransplantation är ingen lek, då när jag utreddes så var det inga roliga siffror på risker som man fick, har säkert förbättrats sen dess eller hoppas på det =)

Giffan, jag vet att du frågade efter andras erfarenheter av levercancer, men om du vill läsa mer själv så finns det lite på Cancerfonden.

Kram!

#2 Tack ska kolla där. Men vad jag har förstått i det här fallet så är prognosen USEL… tyvärr.

Tiden får visa hur länge man kan klara sig… Transplantation när man är en bit upp i åldern dvs inte barn är tydligen inte att tänka på och heller  inte när det är så pass angripet som i det här fallet.

å det är väll bara att förbereda sig mot slutet…

Så sorgligt.  

Man slutar väl aldrig hoppas på mirakel, på gott och ont. Men ibland är det nog bäst att förbereda sig på slutet, precis som du säger. Det viktigaste är ändå den tid man har tillsammans!

Stor kram!

#1 Du är ju så ung Fridaybrew, så du måste ligga bra till för transplantation om det skulle bli aktuellt? Säkert skönt så länge du slipper såna ingrepp…

Giffan, är det du själv som är drabbad?

Ville bara säga att den det gäller (inte mig alltså) Har fått svar på nya prover efter en första tid av behandling och det ser rätt okej ut. Eller som vi tycker suuuper. behandlingen har bromsat cansern till ca 70-75% Nu kunde inte läkarna ge något exakt svar, men det ser ju klart bättre ut än vad det gjorde för ett par månader sedan. Så nu känns det rätt okej ett tag måste jag säga!

Skönt att höra!

Läkarna misstänker nu att pappas cancer spridit sej till levern.
De har avlsutat cytostatica-behandligen. Han blir så dålig och svag av detta att de är rädda att cancern tar över fullständigt…Men frågan är om det ändå inte håller på att göra det nu.

han har legat inne nu igen ett par dagar men är nu hemma igen.

Vad jag förstår så är prognosen inte så god. Hans cancer började i tjocktarmen…och jag har läst att just det sprider sej vidare till lungor och lever.

#9 Min mamma hade i tjocktarmen första gången, sen fick hon metastaser i lever och hjärnan. Tumören i levern var långsamväxande.

Ville bara uppdatera lite..

Nu finns det inget mera att göra. Efter många olika behandlingar så är det inget mera som fungerar, så all behandling har avslutats.

Och nu går det fort, riktigt fort… på ca en månad har personen ifråga iprincip bara tynat bort. Vi väntar egentligen bara på när dagen kommer..

Det här är verkligen jobbigt… och fan vad jag önskar att cancer gick att förbjuda.

Hej giffan.

Jag skrev i denna tråden för snart ett år sedan.
Tyvärr går det fort utför när det gått till levern bland annat.
Min pappa gick bort ca 3 veckor efter jag skrev mitt inlägg här förra året.

Och det är som du säger….de tynar bort. Det är skrämmande att se att det kan gå så fort.I det läget är det det bästa för den sjuka att få somna in. Även om man själv vill ha de kvar.

Skickar dej en styrkekram.

Giffan, jag har ingenting att säga, men jag skickar en styrkekram till dig jag också.

Kram!

Jag vill också vara med och skicka styrkekramar och beklaga att det blev som det blev

Nu har dagen vi väntat på varit här. I lördags 10:e mars somnade en helt. underbar människa in. Han somnade hemma helt lugnt och stilla. och kommer lämna ett stort tomrum efter sig. och jag hatar cancer ännu mera. hur kan det vara möjligt att något så hemskt ska få finnas?

Tröstekramen till dej. Beklagar sorgen.

Men skönt att han fick somna in hemma i sitt egna hem.

Visst hatar man cancern ännu mer efter en sån händelse. Man tycker det är så orättvist att den man älskar/tycker om/känner, dör i det.

Men trösta dej med att nu lider han inte mer.

Kramen till dej.

Jag håller med Mia; så skönt ändå att han fick somna in hemma hos sig. Det är en liten tröst, att han slapp sjukhus på slutet.

Jag är jätteledsen för din skull, Giffan. Stor varm tröstkram till dig!

Giffan Jag har läst lite om vad du gått igenom nu. Tycker så jätte synd om dej. Nu ska du fokusera på dej själv och ta det lugnt ett tag. Efter en sån här händelse är man totalt slutskörd och nu är det kanske en massa praktiska saker att ta itu med. Men nu måste du också ta hand om dej själv. En jätte stor och varm kram får du av mej. Och den räcker flera veckor.

En kram från mig också. Det finns liksom inga ord….

Giffan:

Till att börja med sänder jag dig en bamsekram och hoppas du ser frammåt. Stanna inte upp för att grubbla det är destruktivt och då tar sorgearbetet lååång tid. Jag hoppas att du också tycker att han slipper plågas mer nu och att det var skönt att få somna in bland sina egna.

Våren 2011 skulle jag ner till Uppland för att sälja på en veteranmarknad för bilar och mc. Ibland arrangörerna hade jag en kompis som verkligen stod upp för oss som kom dit och i mitt fall extra mycket,vi hade ett mycket gott samarbete.

Dagen innan jag skulle komma var han ner till marknadsområdet och skulle märka ut min plats för det har han alltid gjort och detta trots att han var svårt sjuk. Till klubblokalen är det 20 meter, när han märkt ut min plats vänder han om och går mot klubblokalen och där faller han till marken okontaktbar. Hans ögonvitor var gula och likaså hand ansikte. Kompisen skickades i ambulans till Uppsala för att en vecka senare somna in där. Efteråt har dom konstaterat att han hade cancer i lever och den hade spridit sig till flera andra ställen.

Besked fick jag när jag kom ner till Uppsala och det var tungt, en av mina bästa kamrater har gått bort. Den marknaden blev det inget av för min del jag orkade knappt packa upp.

I efterskott har jag fått höra av hans närmaste att han var oerhört rädd för läkare och när de ville ta prover så nekade han, han åkte inte in till provtagningen ens.Nu vet jag inte om han skulle ha levt längre om han tagit proverna därför att den cancertyp han hade var svår och han hade liten överlevnadschans.

Vem det än är som avlider runt om en, så är det svårt ett tag Efteråt, men man måste se framåt och låta tiden läka det sår som blivit.

Lycka till i framtiden.

Jag tycker att ni är helt otroliga här på cancersidan som berättar för varandra både om ont och gott

Hur upptäcks levercancer?

#22 Här kommer en länk.

#23 Tack Maria!