Jag lider verkligen med dig!Min Far och hans bröder,syster och kusin har gått bort i denna hemska sjukdom, alla olika cancer.Prostata, hud, mage, strupe, lungor….Plus många av mina vänner.😕Nu går min systerdotter och väntar svar på om det är cancer i ena bröstet, 30 år!

Min yngsta dotter har fått besked att hon har medelstark cellförändring i livmodershalsen, 33 år.Jag beundrar dessa personer! Behandlingen och undersökningar de måste gå igenom är ofattbar!Att klara sig igenom detta är helt otroligt!!!Man känner sig sååå hjälplös och maktlös inför sådant här!Förstår förtvivlan från dig.

Tack. Att jag är den som är äldst och bor längst bort med ca 54 mil enkel väg gör det inte enklare för mig, inte lika stor möjlighet att träffa pappa så ofta.

Han kommer "bara" bli 64 år och min lillebror är inte mer än 22 och ska bli utan sin pappa, min systers 2 barn utan morfar.

Det var ju illa att bo så långt bort.Far var 76 år.En av mina vänner blev bara 42 år.Något som är svårt att tackla för mig är att vi fick inte vara hos Far när han somna in!Han hade körts till Salhgrensla i Göteborg, utan att meddela någon av oss anhöriga, inre ens Mor visste, förän de ringde och sa detta!Hade de kunnat sitt jobb i sjukvård, så hade de sett att slutet var nära och helt galet att köra honom till Göteborg!!Sedan gick det fort, allt för fort!De ringde EFTER han somnat in!!!???Vi hann aldrig dit!😢Vi anmälde allihopa!Hoppas att du slipper detta!Men tveka ALDRIG att ryta ifrån!😡

Jag jobbar själv inom vården, så jag vet vad vi som anhöriga har för rättigheter. Enda jobbiga är att pappas sambo inte ringer mig om det är något, utan min syster som bor 20 mil ifrån och jag är ändå äldst och har sagt att hon kan ringa mig om vad som helst och när som helst.

Ivårat fall har jag halva släkten i vården, men ändå brydde de sig inte att meddela oss!Har fortfarande ont av detta, han fick dö helt ensam,ett sjukhus som han aldrig hade varit på, ingen han kände igen.Plågar mig än idag.Tycker du ska ta ett allvarligt samtal med pappas sambo.Förstår att hon sörger men hon får inte vara egoistisk!Det är eran pappa och har först och främst era rättigheter, att få uppgifter!Kan du inte tala med läkaren eller sköterskor där han är, be dem kontakta dig?

Som det är nu så är han hemma, åker till sjukhuset för läkarbesök och om han får allt för ont. Nu ska de åka på sista semestern om 1 vecka till värmen för att njuta.

Vi vet att hon sörjer, men känns som om hon som sambo inte tror att jag som äldst och längst borta inte vill komma och hälsa på. Jag är enda i närmaste som jobbar i vården.

Hon behöver nog en påminnelse om det! Tycker du gör alldeles rätt i och reser bort ett tag, samla krafter och få lite lugn!Och nu behövs det verkligen lite ombyte i väderleken!Njut och ha det skönt!

Tänker på dig! 🌺

Inte jag som reser bort, pappa och hans sambo som reser bort under 1 vecka.

För min del behövs värme under ca 6 månader/år pga muskelsjukdom men kan inte det pga jobb.

Jag lider med dig, Muszimba. Det är tungt att se en älskad människa bli dödligt sjuk.

Det låter livsbejakande ändå att de åker iväg tillsammans, din pappa och hans sambo! Jag hoppas de får en fin resa. Visst hoppas man också för egen del att man har mod att leva hela livet, även när man vet att det tar slut? Jag tror det gör lite gott för dig och dina syskon också, att se att er far får lite semester.

Jag hoppas din pappa får en så bra tid som det är möjligt. Och så hoppas jag att det löser sig mellan dig och sambon, så att hon börjar kommunicera med dig. Skickar varma tankar till dig och alla anhöriga! ☀️

Så jobbigt o svårt. Äldst har ju ingen betydelse som jag ser det ( jag är själv äldst,). Men information är viktigt. Samtidigt så är det svårt att sätta sig in i både din far o hans sambos situation. Kan ju vara så att de vill finnas för varandra nu i slutet. Har haft både vänner o släkt och arbetskamrater med cancer, alla med olika sätt att hantera sin sjukdom.  Eller som anhörig försöka att förstå. Och det är oerhört jobbigt att vara anhörig. Och ibland känner man att man tassar på tå för de andra och nästan får kramp själv.

Inget är rätt o inget är fel.. En vill vara själv, en vill ha alla omkring sig. Vi som anhöriga är olika, en del av oss vill o så mycket. Vi vill träffa den sjuke, vara hos den sjuke, veta allt. . Jag känner själv igen detta. Man kan få panik när man inte vet.

Men det gäller att se bortom sig själv. Att se den som är sjuk. Din far älskar er inte mindre för att han  kanske vill låta livet har sin vanliga lunk. Han kanske vill att allt skall vara vanligt.

Sen kan jag känna, vilken underbar trygghet, värme jag känner genom att veta att hans mamma finns o tar emot honom när han avlider. Han är inte ensam.

En riktigt stor o varm kram till Dig

Nu är det ännu värre, han kan knappt äta eller orka vara uppe så mycket. Han ligger mer eller mindre 22 av 24 timmar och äter typ 5 matskedar mat per dag. Enda positiva var att han fick i sig lite mer energi igår när min syster var hos honom några timmar.

Så jag får hoppas att han klarar svackan just nu och att han får möjligheten att få vara närvarande och relativt pigg när han har sin födelsedag nästa vecka.

Stackars er alla som ser en älskad person tyna bort men han har sina älskade och nära runt omkring sig och det känns med all sannolikhet tryggt för honom. Det var tråkigt att inte någon av behandlingarna hjälpte här mot slutet. Jag skickar en stor kram och hoppas din önskan uppfylls ❤️

Kramar om ❤️

Som det är nu, klarar han sig över sin dag….

Hoppas det blir en fin dag! ☀️

Lena1971, det blev en fin dag för oss med en ovanligt pigg pappa. Det trots att han mindre än 1 vecka innan fått 2 stroker och hade talsvårigheter.

Nu ännu sämre, ytterligare 1 stroke på sjukhuset som han tillhör….vet bara att det kommer inte ta lång tid nu.. Han ska få sin sista vilja fram och få dö hemma i närvaro av oss barn.

Jag hade en tuff vecka 8-15 april med mycket bilåkning till och från sjukhus i 2 städer och sedan långa stunder på sjukhusen. Sista dagen blev tågresa från A-B, buss t&r station-sjukhus och tågresa B-C, total restid och sista pigga umgänge med pappa blev 14,5 timme. Så när jag väl var hemma igen så var jag så knäckt men glad över denna vecka.

Nu är det nya tag med extra mycket sorgeförberedelser.

Varför har han fått stroke? Är det p.g.a medicinerna?

Skickar styrkekramar!

Så som jag har förstått det så är det pga hela hans sjukdomshistoria som gjort att han fått stroke. Han har haft typ 2 hjärtinfarkter för några år sedan förutom cancern som plågat honom nu i 5,5 år. Medicinerna har nog gjort sitt också.

Tack för allt stöd som jag får av er här inne, hade aldrig klarat det annars att vara så stark som jag varit hitintills. Nu är jag som en flugskit på en vindruta.

Vill bara höra mig för om en sak, om man som anhörig får veta ena dagen att ens pappa inte kommer att klara helgen och nästa dag så får man veta att han kommer att klara sig till i nästa vecka för han är piggare dag nr 2 än dag 1. HUR ska man reagera??? Visserligen piggare och drack mer igår än i förrgår, man blir förvirrad av allt.

Jag är den som bor längst bort av oss barn och min lillasyster bor närmast är där hela dagarna sedan i måndags, hon har hört sig för ofta om hon ska be mig komma om det då har varit nära förestående med att han ska få somna in. Hon får till svar att hon inte ska be mig komma i nuläget, vår yngre bror har vi och hans mamma(lillebrors) kommit överens om att han inte ska komma när detär dax. Lillebror ska slippa minnas hur vår kära pappa ser ut så här i slutskedet med en vikt på ca 35 kg jämfört med ca 60 på sin födelsedag för 2 veckor sedan, det då till en längd på 183 cm…

Hur ska vi göra, vad tror ni som är mer "vana"? Han får ingen dropp för att han ska slippa ödem mm enl sjukhuset. Jag som jobbar inom vården tycker det är konstigt att han inte får dropp.

Jag kan verkligen inte beskriva mig som "van" på något sätt. Men jag känner igen mig i det du berättar. Som att det är jobbigt att få oklara besked. Men människan är ingen maskin, så de kan inte förutsäga hur en människa klarar sig.

Hur ska man reagera som anhörig? Man får ta en dag i taget. Jag har inget  vettigare att säga. Det är förvirrande! Och man känner sig som man bara blåser med. Det är nog inget att göra åt; man får fortsätta att vara glad och tacksam för de goda stunder man får, och leva med ovissheten.

Om droppet, man får väl ödem om kroppen inte tillgodogör sig vätska som den ska längre? Jag kan inte det där, men jag minns någpn liknande förklaring till varför de tog bort droppet innan min mamma dog.

Ta hand om dig!

Kram!! ☀️

Men han får inget dropp alls, de säger att den vätska han får i sig själv är tillräckligt enligt min syster.

Kommer att åka till honom i morgon tillsammans med min sambo. Hem igen på söndag.

Ingen kan med säkerhet svara på hur länge en döende människa lever. Om det är dagar, en vecka eller längre. Det kan svänga fort och man kan även få några toppar där vissa dagar är bättre.

Dropp räknas i allmänhet som livsuppehållande åtgärder och en människa som vårdas palliativt försöker man i regel att vårda så gott det går. Att han får dricka det han önskar, äta det han kan osv.

När en människa dör på detta vis så sviktar organen och vätska kan ibland ställa till mer än göra nytta. Huvudsaken är att personen i fråga inte ligger och är törstig. Vården inriktar sig på att enbart lindra.

Hoppas det går bra för er allihopa och att det blir ett lugnt slut för din pappa.❤️

Jo, jag vet det. Men om en person inte får i sig mer än 200 ml vätska på 24 timmar borde de ju ge något under natten. Vissa dagar är det 500 ml vätska och då helst coca cola och proviva som han vill dricka, inte mycket mat som gäller och då max någon matsked yoghurt.
Vi hoppas också på ett lugnt slut för honom. Om det blir i helgen, så kommer han att ha 2 av 3 barn med sambo/man hos sig när han somnar in. Den yngste ska slippa minnas sin pappa i det skick som han ser ut nu, bäst för en ung och känslig person att slippa det minnet. Han har bror och 6 syskonbarn som tänker på både honom och oss barn.

Jag tror att ni ska försöka att inte se till mängden han får i sig nu i slutet. Det enda som gäller är att han mår så bra det går och att han får dricka det han vill.

"Törstkänslorna" sitter i munhålan och en klunk då och då kan räcka och ibland räcker det bara med munvård så att han inte blir för torr i munnen.

Man brukar säga: Vi dör inte för att vi slutar äta - vi slutar äta för vi dör.

Detsamma kan man säga om vätska. 

Man kan få ödem. Det behöver inte vara synliga ödem utan lungödem kan också förekomma om man som döende får för mycket vätska.

Så försök att se till att han har det lugnt och bra med er som han känner i närheten och strunta i alla milliliter vätska.

Hej kära du.

Jag säger som de andra här nu att strunta i hur många milliliter vätska han får i sej.
Det viktigaste är att han får dricka när han är törstig eller bara få lite vätska i munnen mot torrhet.
Ett tips är att ta en sån där stor "tops" och blöta den så kan han suga på den. (jag vet inte vad de heter men jag hoppas någon av er vet vad jag menar)Isbitar är också bra som han kan suga på och den varar längre.

Blöt gärna "topsen" med den vätska som han är sugen på.
Smörj hans läppar så de inte blir torra.
Lägg gärna en fuktig våtservett eller nåt på pannan. Det tyckte iallafall min pappa om. 

Jag hoppas han får somna in stilla och lugnt. När kan ingen säga. ta dagen som den kommer.

Tröstekram på dej.

Nu är jag hemma igen, kom hem igår kväll efter 3 dagar hos pappa. Han är så trött numera, sover säkerligen 22 av 24 timmar och har ingen smärta. Inget tal längre då han slutade "grymta", mumla ljud som liknade ja och nej igår. vill han något så viftar han med händerna, tror han har gett upp hoppet om att få fram ljud.

Idag så är det vårdplanering, kanske min syster skulle vara med men iaf hans sambo skulle vara med.

Det känns skönt att ha fått ha ett bra avsked och nu är det bara en ångestfylld tid tills dess att det ofrånkommliga samtalet kommer om att han har somnat in.

*Kramar om* ❤️

En rejäl vägran att ta både medicin och vätska idag, nu är det bara värkplåster som gäller och väntan på korttidsboende. Vi får se hur lång tid han klarar detta nu då han inte får dropp, de vill inte ge honom det.

#28 Tänk så här…din pappa totalvägrar både medicin och vätska. Det vore nästan oetiskt att ge honom dropp då.

Kanske är det hans sätt att visa att han har en vilja men jag vet att det är så svårt att vara bredvid.

Kramar till dig.

Nu sitter min kära pappa på ett moln tillsammans med sin mamma och storasyster i himlen. 😭 Han somnade in igår kväll strax innan 22…💔

Allt gick snabbt och lugnt, vi tror att han väntade på att min syster skulle komma till honom och hålla hans hand. Hon sa till honom hur mycket vi älskade honom och att han inte behövde vara rädd för att dö, allt var lugnt.

Det gick på 1,5 dygn från det han tog sista medicinen via munnen, han hade morfinplåster restrerande tiden så han inte skulle ha ont. Han var så närvarande att han hörde min syster vad hon sa och bekräftade genom att krama hennes hand flera gånger.

Vila i frid, älskade lilla pappa.❤️

Ja, vad säger man..😕.Kramar till dig i alla fall och försök att tänka på att din pappa fick en fin lugn död tillsammans med sina nära.

Det gör givetvis inte sorgen mindre men det kan vara skönt att tänka på.

Det låter som ett så bra slut som man kan önska, hur sorgligt det än är. 😕Att han själv vägrade medicin och vätska visar väl att han var redo! Nu får han ro.

Hur är det, Muszimba, så här några dagar senare?

Jo, redo var han, det märkte jag dagen innan.

Så här en vecka efter så börjar det att sjunka in bättre och bättre.

Även när sorgen är väntad kan det ta ett tag innan man förstår. 😕Behöver du oss får du fortsätta att skriva av dig härinne!

Kram!

Tack Lena1971, kan vara behövligt att få skriva av sig sedan efter begravningen som är om några veckor.