Märklig reaktion från dig…

Dylika besked bör givetvis ges personligen, där läkaren är säker på att det finns stöd, möjlighet att ställa frågor och inte riskera att lämnas ensam med ett dylikt besked.

Förstår verkligen inte hur du kan anse att det är okej att livshotande besked ges utan kontroll över telefon? 

Privata samtal så som lunchplaner skall givetvis aldrig tas under patientbesök, under dessa skall samtliga telefoner vara helt avstängda, självfallet! Det gäller alla yrkesgrupper, jag vill inte behöva vänta i kassan på Ica för att kassören/kassörskan vill boka sina lunchplaner heller, det handlar om hyfs och professionalitet. Men framför allt inte i ett så känsligt läge som vid kritiska läkarbesked.

I intervjun så framgår det att hon frågar själv varpå läkaren svarar. Ett normalt förfarande för ett samtal. Han kan ju inte säga nej kan inte svara på det men det är nog bäst att du kommer ner så du kan få dina dåliga besked.

Äh jag själv bryr mig inte det minsta om att träffa läkarna eller så, bara det sköter det dom ska hålla mig vid liv. Jag tar mer än gärna dödliga besked via mobilen hellre det än att vänta ett par veckor och bli inbokad på första lediga tid. Give it to me straight! Är det jag kör med.

Det jag tycker är tramsigt är att om man får svar på sina frågor och sen inte är nöjd med svaret grina ut i tidningen. Det är löjligt. Lite väl mycket uppmärksamhetsbehov där.

Det knackas faktiskt på kontorsdörrar över hela landet i mer eller mindre lägliga moment, ibland på sjukhus knackas det på och klivs in i rummet medans man ligger där med rumpan i vädret. Man får sänka sina krav en aning och ens personliga utrymme försvinner väldigt snabbt i sjukhusmiljö.

Fatta vilket liv det hade blivit om hon fått vänta två veckor på att först träffa läkaren och sen dött av cancern, då hade man tittat tillbaka och frågat säg var det så viktigt med att "sitta ner" när man kunde ha ringt.

Oavsett så blir vissa aldrig nöjde inte ens när de blir friska! Patetiskt!

#2 Eh, har du varit med om att folk traskar in när du ligger med rumpan i vädret och de vill diskutera något helt ovidkommande med läkaren?

Då tycker jag du ska anmäla det, det ska inte gå till på det viset.

Jag kan hålla med Fridaybrew till viss del.

Jag vet själv när min neurolog ringde och talade om att proverna från operationen var klara. Han ville jag skulle komma till mottagningen personligen och han undrade om jag kunde ta med mig min man😉 Det var ungefär som att få ett telefonbesked. Jag förstod ju att det inte var bra alls.

Jag har alltid tyckt att "raka rör" är allra bäst. Inte att linda in saker och ting.

Men samtidigt är vi alla olika och visst kan man ha synpunkter men frågan är hur man kan göra så att alla blir nöjda?

Nej, jag vidhåller min åsikt, och det behöver inte alltid vara dåliga nyheter om din inkallas för uppföljning, det kan krävas vidare tester eller vara något helt annat. 

Vissa gånger vet du inte heller vad läkaren misstänker, utan detta kan utrönas mellan fyra ögon när möjlighet för vidareutveckling, stöd och frågor finns.

Det handlar om etik, tänkt om någon kör bli och ges ett cancerbesked, är detta lämpligt? Jag skulle inte säga det.

Och att försvara att någon under allvarliga möten diskuterar lunchplaner det är så lågt att det är skrämmande. Det är inte okej för någon yrkesgrupp och framför allt inte för läkare eller andra yrkesgrupper som arbetar med känsliga frågor.

Ska kanske inte då berätta att pilot äter mat och ibland tom går och lägger sig för att sova medans planet flyger.

Visst hade det varit smidigare att bara "mute" samtalet när han besvarade troligtvis de snabba frågorna kring lunchen. Än sen, hellre en nöjd mätt och belåten läkare än en grinig jäkel som inte får äta.

Lite flexibilitet bör man kunna ge.

Sen står det alla fritt att avsluta samtal oavsett om det är läkare eller kungen som ringer, man måste inte fortsätta prata på.

Sen oavsett vem som ringer när man kör så bör man avstå från att svara, oavsett om det är ett cancerbesked så är det mindre dödligt än att köra av vägen och krocka med ett träd eller liknande. Sverige är ett av få länder som inte har mobilförbud, vilket är riktigt uselt.

Behandla läkaren som en telefonförsäljare om du inte vill prata så är det bara säga ring upp senare. Ingen större drama än så.

Fridabrew; är du seriöst? Om en läkare ringer mig så svarar jag givetvis, däremot skulle jag aldrig tro att vederbörande skulle ge mig ett cancerbesked över telefon, utan i sådana fall boka en tid för ett möte. Och att undvika detta vore ju lite som att skjuta sig själv i foten, eller vad säger du?

Vad har piloter med saken att göra? Sitter de ansikte mot ansikte med någon som riskerar att få ett dödsbesked? Jämför istället med präster, diakoner, psykologer, terapeuter, kuratorer, socialtjänsthandläggare, åklagare och dylikt.  

Sedan diskussionen om att tala i telefonen i bilen hör inte heller hit, även om jag inte ser större risker i det än i att tala med en medpassagerare. Däremot att få ett potentiellt dödsbud över telefon, det är farligt. 

Jag är ledsen, men jag hoppas verkligen inte att du arbetar men människor, eller någonsin kommer att göra detta.

Ingen risk att jag kommer arbeta med några människor =) Jag har haft cancer de senaste 20 åren och är under konstant cellgiftsbehandling. Så det är lugnt på den fronten.

Cancer är verkligen inte ett dödsbesked, det är mer som ett fartgupp. Men visst jag skulle hellre ta ett dödsbesked i vilket format som helst bara det är snabbt. Sms, fågelpost, skriva det i himlen med flygplan med rök (vilket vore grymt läckert) oavsett form så är det bättre än att behöva vänta för ett möte. Möten kan ta veckor utan problem, läkarna sitter inte och rullar tummarna för att boka in dödsbeskedsmöten (dramatik cancer är inte nödvändigtvis dödsbesked) lol.

Fast går man in i sin cancerdiagnos med att det är ett dödsbesked så kommer det troligtvis inte gå så himla bra. Då är man slagen mentalt på förhand. Enda sättet är att kämpa rakt in i planket.

De flesta vet att fantasin är ofta värre än verkligheten och medans man väntar på besked så drar det oftast iväg rätt dystra tankar. Det är välkänt fenomen speciellt här på cancer iFokus. Då är det bättre med raka rör med besked på sekunden om det så vore möjligt oavsett leverans form.

Om det nu är ett dödsbesked men man ändå hänger upp sig på att någon tar 2 sekunder att besvara en kollegas fråga (oavsett vad det handlar om lunch eller liv o död) så har man inte fått persepektiv på saker och ting än.

I det stora hela så kvittar det!

Om jag läser era synpunkter här i tråden så kan man väl säga att jag hamnar någonstans "mittemellan" vad ni tycker.

Jag kanske inte är lika krass som Fridaybrew men ingen mjukis heller.

Jag funderar också på om man kanske blir mer luttrad när man har haft eller har cancer själv och mer känslig när man ser det utifrån så att säga.

Jag tycker som så att ska man ha besked på något sådant ska man bli kallad. Antingen genom ett telesamtal eller ett brev.
Att tala om att man har en sån allvarlig sjukdom gör man bara inte per telefon ÄVEN om patienten frågar.
Då kan läkare istället säga att man kan komma ner till sjukhuset för ett möte även om man då själv fattar att det är dåliga nyheter.

Sånna samtal ska tas i ett rum med läkare och den det gäller med anhörig. Där kan man diskutera hur man ska gå vidare odyl.

Så jag kan nog hålla med henne i artikeln.

Fast piloterna brukar ju vara två.

Stämmer bra det =) Dock äter de samtidigt dock med autopilot i =) Dessutom äter dom aldrig samma maträtt pga risken för matförgiftning. Hur soft som helst. Dock festligt att mångai nte känner till att det finns sängar ombord de större flygmodellerna just för att piloterna ska kunna sova i skift.

Jag skulle bli skogstokig om jag ställde en rak fråga till läkaren som kan svara men svarar att nej jag svarar på den frågan först när vi ses. Tycker det är positivt att läkaren svarade på frågan som ställdes, att individens omdömme för situationen ntydligen var värdelös är en helt annan femma. Vill man inte få reda på något så ställer man inte frågor, man avslutar samtalet och bestämmer möte. MEN nu frågade hon faktiskt rakt ut, ska man inte då få svar???????? Jävla daltande med myndiga människor som ska kunna stå till svars för allt, ska väl dessutom kunna själva bedöma hur de för ett samtal och vad de vill och inte vill få reda på. Ska ju inte läkaren stå till svars för när han svarar på en ställd fråga. Eget ansvar gäller även här helt enkelt.

Överförmynderi undanber jag mig tack!

Just detta att jag tycker att de ska ge besked på sjukhus, är att där finns kompetent personal som kan hantera kriser, om det behövs.
Man kan kanske lättare få svar på sina frågor OCH du har chans till en bra kommunikation med läkare och ssk OM du träffar de vid detta besked. Det är också viktigt att få det då dessa ska hjälpa dej och följa dej genom hela processen i denna sjukdom.

Och en sådan kontakt bildar man inte genom en telefon.

Att få svar på sina fråga om man har cancer eller ej eliminerar inte senare mötesträffar med sjukvården. Det ena utesluter inte det andra helt enkelt. Om jag väljer att få reda på det nu så bör jag få det.

Kan man rösta, slåss i krig och ta emot kulor med sin kropp så bör man kunna ta emot ett cancerbesked som man själv väljer anser jag.

Klart man väljer på vilket sätt man ha besked själv.
Men jag skulle aldrig vilja ha det genom telefonen. Och man har RÄTT att få besked genom ett möte på sjukhuset.

Absolut! Det är inte det jag irriterar mig på.

Här väljer hon själv att fråga, varpå hon får sitt svar, men sen grinar hon i tidningen om hur dåligt det är att läkaren har svarat på frågan som hon ställt.

Jag är absolut inte emot att träffa läkare för cancer noobs.

Tycker man ska kunna välja själv helt enkelt, och det ena utesluter som sagt inte det andra. Det är ju bra om man kan få det först via telefon o sen ha ett möte så snart som möjligt och då förbereda frågor på papper för det kommer bli vimsigt och mycket glöms bort när man väl möter vitrockarna.

På det sättet går allt fortare effektivare för man får sina svar redan vid första mötet. Väljer man alternativet att inte få reda på något om det ens är bra eller dåligt via telefon då sitter man där på mötet helt oförbered med frågor. Man kanske kommer på ett par relevanta frågor men sen när man kommer hem så kommer man på många fler. vilket man först får reda på vid nästa möte som kommer oftast ett tag senare då det är många patienter som tas om hand så existerar rätt saftiga väntetider på många håll i sverige.

Det viktigaste är ju att man får besked, och att behandlingen sätts igång så fort som möjligt. Läkaren kunde ju inte veta att hon var hos frisören, eller på bussen. Han hade lika gäna kunnat sitta hemma med familjen - det kan vara ett bättre stöd än ett besked i ett sterilt undersökningsrum.

Hon överlevde. Kan hon inte vara glad för det?

Du har rätt Halvdansken.
Det viktigaste i det hela är att hon lever.

🌺

Jag tänker på min svärmor som fick besked om livmodercancer via telefon på Påskafton (ja ni läser rätt på kvällen). Nu levde hon 14 år till för hon blev frisk efter op.

Så tänker jag på vännen som nu dött 15 maj i magcancer och matstrupecancer som spred sig. Vi fick veta nu att läkare ringt honom på kvällen och sagt att han skulle dö och då hade de sagt 1 månad innan att han skulle klara sig.

Vad jag förstår så handlar det om reaktionen att få besked på det sättet och det är fel anser jag. Nu verkar hon ha överlevt och det är som ni skriver huvudsaken.

Vill avsluta med att som fridaybrew skriver så är läkarna bara människor de med…ha det gott alla !