orolig och ledsen 16åring
Jag är väldigt orolig och chockad. Jag fick veta för ungefär 2 v. sedan att min mamma drabbats av cancer, bukspottköttscancer…
Jag är själv 16 år och är väldigt vääldigt rädd för att förlora henne för att jag älskar henne mest i hela världen och hon är de ända vuxna jag kan prata med "på riktigt" om ni förstår. Min värld skulle gå under om hon lämnade mig.
Min fråga till någon utav er, är om ni kan dela med er av något tips (om de finns) om hur man slutar känna sig så deppig hela dagarna ut o in. Det är så mycket i skolan också.
M_A_R_I_A 🌺
det som gör mig extra arg är också att hon inte gjort något för att ha försärnat det heller, hon röker inte hon dricker inte eller nått anat farligt..
M_A_R_I_A 🌺
Hej M_a_r_i_a
Jag förstår din frustration över att din mamma blivit sjuk. Att inte kunna göra nåt….
När de skött sej hela livet och levt efter konstens alla regler och så blir de sjuka ändå. DET är orättvist.
Ingen förtjänar att bli sjuk. 😭
Du skriver att du är 16. Då går du i skolan. Finns där en kurator eller skolsköterska du kan få råd och hjälp av? Att prata ut hos?
Prata med dina lärare om hur det är nu och att du inte orkar lägga så mycket energi på skolan. Jag är säker på att de kommer att förstå dej och hjälpa dej.
Här inne är du välkommen med att skriva av dej.
Vi finns här och kan ge lite råd odyl.
Kram på dej.🌺
Jag var ungefär i din ålder när min mamma fick bröstcancer för andra gången. Det är väldigt jobbigt att vara anhörig när man är så pass vuxen att man förstår vad som händer men inte tillräckligt vuxen för att bli sedd som vuxen av andra vuxna i ens närhet.
Det jag kan rekommendera är att du pratar med din mamma och berättar hur du känner. Du kan ju även säga att du vill veta vad som kommer att hända (om du nu vill veta) med hur de ska hjälpa henne. Ibland hjälper det att få veta så mycket som möjligt så man slipper fundera på saker utan att veta.
Det är även bra att få prata med någon utomstående. Många sjukhus har tex anhörigmöten och då även barn/ungdomsgrupper där amn akn få träffa andra i samma ålder som går igenom liknande saker. För ibland är det väldigt jobbigt att prata med sina vänner eftersom de kanske inte har varit med om samma sak.
Men man kommer inte ifrån att det alltid kommer att kännas jobbigt även om det kan bli bättre.
Jag hoppas din mamma blir bättre.
Så jobbigt och det kan inte kännas rättvist alls som du skriver och jag hoppas att hon får den hjälp hon behöver. Mia har gett dig en del råd och även Lina så tro på att det kan bli bättre….kram Susanne
Har tyvärr inga kloka råd :/ Men jag hoppas att det blir bra! Kramar! ❤
tack alla ni ❤
M_A_R_I_A 🌺
Livet är jäkligt orättvist och din mamma är ett av många exempel på det. Cancer kan drabba vem som helst och när som helst. Du har fått många bra och välmenande ideer och prata gärna med alla kloka människor härinne. MIn mamma fick livmodercancer när jag var 16 och hon var illa däran. Jag minns att jag gick i skolan som vanligt och ingen visste något. Hemma försökte vi vara som vanligt men vi saknade mamma som fick komma hem ibland och hälsa på. Hon var i stadium 4 och vet du vad? Hon klarade sig!! Det kanske din mamma också gör? Jag hoppas allt går bra och skickar en stor kram till dig ❤️
#8 ja, jag hoppas verkligen på det bädta och hoppas att hon och vi vinner kampen! kram ❤️
M_A_R_I_A 🌺

M_a_r_i_a, det du behöver göra är att ha någon kurator/psykolog som du kan få prata med hur du ska ta emot allt som du känner.
Jag har lika svårt som dig i nuläget och jag vet hur mycket du älskar din mamma. Mamma kan inte ersättas av någon annan person.
Jag hoppas att du och din mamma får det bra tillsammans. ❤️
Hej gumman! Jag beklagar verkligen att din mamma blivit sjuk.
Men som vanligt med cancer vet man inte i förväg vilka som överlever och vilka som inte gör det, det är den bistra sanningen.
Jag hoppas givetvis att din mamma blir bra och att du får ha henne vid din sida tills hon har levt ett långt liv och du blir ordentligt vuxen. Hoppas med andra ord att din mamma får leva i många år till och få bli gammal och allt sådant. Hinna träffa dina framtida barn, hinna med allt sådant som man som mamma och dotter borde få hinna med. Det hoppas jag!
Men, ibland går det inte som man hoppas och vill. Ibland mister någon en högt älskad och betydelsefull person och hur man än önskar, hoppas, vill, ber, gör allt i sin makt för att det inte ska bli så, så blir det så ändå och man står ensam kvar.
Allt man har är alla de tankarna och orden man skulle vilja ha sagt. Alla drömmar man har som man borde ha berättat om medan tiden än fanns. Alla saker man skulle ha vilja gjort och delat.
Mitt råd är att inte tänka på framtiden, försöka iallafall. Utan ta vara på nuet. Fånga Dagen! Carpe Diem! Gläds åt att din mamma lever, tänk inte på att hon kanske kommer att dö. Medans det finns möjlighet - dela alla de tankarna och orden du skulle vilja säga. Dela alla drömmar du har om framtiden. Och gör tillsammans saker som känns viktiga.
Det gör ju absolut ingenting om din mamma överlever, om du har levt som ovan, ni har ju bara kommit varandra närmare.
Och skulle din mamma dö, så har du ju snarare skapat en massa fina minnen att ta med dig på din resa. Sorgen blir lättare då.
Givetvis tycker även jag att du ska prata med någon professionell om hur du mår, så att du orkar leva.
Har du sett filmen I taket lyser stjärnorna, annars tycker jag att du ska göra det.
❤️
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else
Tack för så många bra och fina råd, de betyder mycket❤️
Ja, jag har sett i taken lyser stjärnorna och när jag såg filmen första gången stört bölade jag och var så tacksam för att de inte var jag och mamma, men nu har de ju blivit verkligt och det känns väldigt svårt att ta in, och jobbigt.. Jag går hos kurator på skolan och jag får en jättehjälp i det att prata ut och gråta. Jag tycker att de är så orettvist att den person som hjälper mig mest i livet och betyder allra mest för mig kan försvinna när som helst hennes liv hänger lixom på en skör lina och man vet aldrig vad som kommer hända när/hur och som du sa jag försöker leva livet här och nu och inte tänka så mycket på framtiden.
Jag är en tjej som älskar musik och sjunger väldigt mycket, har gjort det sen jag lärde mig prata. Så har iallafall en slags "trygghet" i musiken och brukar oftast sjunga när jag är som mest sårsam för då förmedlas en helt annan känsla när man vet vad man sjunger om menar det man sjunger.
men som sagt, tack för alla ni som bryr er ❤️❤️
M_A_R_I_A 🌺
http://www.svtplay.se/klipp/1219874/om-mamma-dor
ungefär såhär känner jag mig, livet omkring mig fortsätter som vanlig som inget hade hänt, men inom mig är de kaoz, kan inte koncentrera mig…
M_A_R_I_A 🌺
Jga beklagar, min farmor har nu fått cancer, det jag rekomenderar är att prata ut med någon!
Det som ses som onska kan i verkligheten vara Godhet, och det vi ser som godhet kan vara onska!